Timrå IK

Det som är himlastormande unikt för dig eller mig är lika unikt för oss alla. Människor får barn hela tiden... överallt. Vi är flera miljarder.
Vi kryllar överallt.

Ser man på oss uppifrån ska man bara se små svarta myror som rusar runt överallt.

Förutom Lander.... som är som myten om kinesiska muren.

Man ser honom från yttre rymden också.

Vi behöver bli upphånglade så här års.
Vi behöver få våra frusna små hjärtan tinade av en plötslig kärlek.
Timrås 1:a period o from 5 min. in i 3:e mot Modo är en anledning att gå upp i morgon också.
Timrå i går fick mig skuttandes ur sängen som en förälskad idiot. Jag ska vira min röd-vita halsduk runt halsen och le åt den förbaskade vintern.
Tack Timrå för att ni reste er och tände elden.

Vintern är en enda stor plåga. Nätterna hakar i varandra. Dagarna ser ut som nätterna.
Mitt i de här grådaskiga, iskalla, snörökiga o trafikfarliga månaderna, tänder Timrå en röd-vit eld som brinner med stadig låga.
Det var länge sedan jag såg en sådan vacker vändning som den i går.
Tack Timrå. Nu är allt möjligt. Igen.

Lander heter mannen med facklan. Anton i förnamn.
Han ser ut som DÁrtagnan från de Tre Musketörerna med sitt ”skägg”.
Han leder sina darriga trupper under denna match framförallt i 2:a o i 3:e perioden när Modo visar vad Ångermanländsk skoningslös perfektion är o gör 3 mål.

Perra måste ändå ha trollat med spelarnas skallar i periodpausen mellan 2:a o 3:e.
Han måste ha släppt lös Tingeling.
För efter 2 periodpausen spelar Timrå, inte som klyschan säger som ett helt nytt lag, utan som Timrå alltid borde spela den här säsongen, som i 1:a tex.
Det är målmedvetet, snabbt, distinkt. Det är samtidigt vackert som en gryning.

Ni vet min patetiska förkärlek för det här laget.
Ni vet också hur det känns att vinna sådana här matcher.

Nu kan vad som helst hända. Bussen kan vara sen, snön kan falla, jag kan frysa och bli förkyld, få blåskatarr o skit.
Mörkret kan få lägra mig som en hynda vid halv två redan. Det rör mig inte i ryggen.
För jag har en röd o vit liten låga i hjärtat som har börjat så smått ta fyr igen.
Eller till i morgon i allafall mot VF.
En seger imorgon o Timrå är på väg att resa sig som en fågel Fenix.

Sa jag att Lander syns från Rymden?