Det har varit en tuff säsong för oss som älskar Timrå IK. Men jag måste ändå säga att trots den frustration, besvikelse, ångest o tårar man fällt denna säsong så står jag ändå stolt och säker i den här stormen. Jag försvarar alltid Timrå, dock inte alltid deras inställning o sätt att spela. Det är en väsentlig skillnad.
Det är motgångar som definierar en människa likväl som ett lag. Det är hur man enas under motgångar som berättar något för oss, om laget består av en samling underhuggare eller av hjältar.
Att skråla sig hes i kortege längs Storgatan när man vunnit kan vem som helst göra. Att möta fans o media när man ligger näst sist och får stryk med 0-4 mot sina värsta rivaler, är en helt annan sak.
Jag sviker aldrig. Jag har aldrig varit stoltare än just nu över att hålla på Timrå. Skulle man lägga mig under magnetröntgen skulle mitt hjärta ha formen av Timrås klubbmärke. Så fungerar kärleken till ett lag. Den liknar mycket den kärlek man hyser för sin familj. Jag skulle aldrig applådera min son om han betedde sig illa, men jag skulle älska honom vad han än tog sig för. Förhoppningsvis har jag lärt honom skillnaden mellan rätt och fel. Jag slutar aldrig att älska. Likadant med Lander o Timrå. Det är min ”lagkapten”, våra färger och mitt hjärtas klubb. Jag sviker aldrig. Hur skulle jag kunna?
Kärleken till ett lag är så fundamentalt grundläggande att den är med o bygger våra liv, vilka vi är, vad vi tänker på, vad vi drömmer om. Det är en kärlek att vårda. När vi hatar våra motståndare mer än vi älskar våra hjältar o vårt lag, smutsas vi ner, förminskas vi. Vi är värda bättre. Vi är värda allting gott som händer. När kärleken segrar över hatet finns det inga förlorare.
När det gäller Perra blir jag inte klok på karln riktigt. Antingen är han ett geni som fattar något som vi inte fattar. Antingen kan Perra se in i framtiden o inser att laget behöver Jokela just nu tex eller så är Perra en bångstyrig o envis kejsaridiot som vid förlust till veckan kan bli upphängd i sina skosnören o torterad med en av sina egna prillor.
Hemligheter o hjärtan är en dålig kombination. Hjärtat kvävs. Hemligheter är som fett, som blodproppar, som cancer. Hemligheter på vägen är alltid elaka. Man sitter ängslig och ser snön vräka ner utanför fönstret fast det är årets finaste dag där ute.
· 
Men jag måste ändå säga att trots den frustration, besvikelse, ångest o tårar man fällt denna säsong så står jag ändå stolt och säker i den här stormen.
Jag försvarar alltid Timrå, dock inte alltid deras inställning o sätt att spela.
Det är en väsentlig skillnad.
Det är motgångar som definierar en människa likväl som ett lag.
Det är hur man enas under motgångar som berättar något för oss, om laget består av en samling underhuggare eller av hjältar.
Att skråla sig hes i kortege längs Storgatan när man vunnit kan vem som helst göra.
Att möta fans o media när man ligger näst sist och får stryk med 0-4 mot sina värsta rivaler, är en helt annan sak.
Jag sviker aldrig. Jag har aldrig varit stoltare än just nu över att hålla på Timrå.
Skulle man lägga mig under magnetröntgen skulle mitt hjärta ha formen av Timrås klubbmärke.
Så fungerar kärleken till ett lag.
Den liknar mycket den kärlek man hyser för sin familj.
Jag skulle aldrig applådera min son om han betedde sig illa, men jag skulle älska honom vad han än tog sig för.
Förhoppningsvis har jag lärt honom skillnaden mellan rätt och fel. Jag slutar aldrig att älska.
Likadant med Lander o Timrå. Det är min ”lagkapten”, våra färger och mitt hjärtas klubb. Jag sviker aldrig. Hur skulle jag kunna?
Kärleken till ett lag är så fundamentalt grundläggande att den är med o bygger våra liv, vilka vi är, vad vi tänker på, vad vi drömmer om.
Det är en kärlek att vårda.
När vi hatar våra motståndare mer än vi älskar våra hjältar o vårt lag, smutsas vi ner, förminskas vi. Vi är värda bättre. Vi är värda allting gott som händer.
När kärleken segrar över hatet finns det inga förlorare.
När det gäller Perra blir jag inte klok på karln riktigt.
Antingen är han ett geni som fattar något som vi inte fattar. Antingen kan Perra se in i framtiden o inser att laget behöver Jokela just nu tex eller så är Perra en bångstyrig o envis kejsaridiot som vid förlust till veckan kan bli upphängd i sina skosnören o torterad med en av sina egna prillor.
Hemligheter o hjärtan är en dålig kombination.
Hjärtat kvävs. Hemligheter är som fett, som blodproppar, som cancer.
Hemligheter på vägen är alltid elaka.
Man sitter ängslig och ser snön vräka ner utanför fönstret fast det är årets finaste dag där ute.
In Perra we trust.
Vi har inget val.