Det finns egentligen bara en... När klubben blöder. När laget står och darrar på tröskeln till en högst osäker vår. När supportrarna protesterar mot ledningen. När tränaren ser med sina ledsna hundögon o bara står där. När resten av supportrarna i vårt älskade hockeyområde enat sig om att tränaren är slut, nog varit slut rätt länge, blivit trött, trög, småtjock och en parantes i den Röd-vita hockeyn...just då...dansar kaptenen in.
Han leder o styr detta lag som en härförare. Han tar ett steg ner i banan när så behövs, dansar mjukt bakåt på lätta skridskor och serverar iskalla passningar till anfall.
Nyss var han detta anfall. Plötsligt är han en bit bakom. Det är magiskt och märkligt.
Fattas nu bara att han börjar ställer sig runt mittplan och pekar åt olika väderstreck utan någon anledning alls och utan att någon begriper vad han gör.
En härförare pekar alltid. Kolla alla statyer av kungar som finns lite här och där. Alla pekar de i olika riktningar. Och alla har de eller har de haft soldater och folk som gått dit de pekat.
Det är så gigantiskt stort att Empire State Building vacklar i jämförelse.
73Sjöbba: Han "talade ut" till hockeyligan och expressen är som vanligt 1-3 dagar sena. Dom har ju typ copa allt ifrån hockeyligan's text.
Texterna är identiska, men roligt hur en kvällsblaska väljer rubrik framför en hockeysida, "vill fortsätta med hockey" kontra expressens "vill kunna leva ett vanligt liv" svarta rubriker always.
· 
