Nej jag får väl ge mig på den punkten verkar det som, det känns bara som "Har du hört den förut?".
Jag lägger mig också platt i mitt raljerande över Foppa.
Det är till stor del en försvarsmekanism för att hantera det faktum att det gör ganska ont att se en av världens bästa spelare inte få bestämma över sin egen karriär och dess avslut. Han vill ju så mycket och har kvar tekniken även om tempot och konditionen lämnar mer att önska. Jag fick själv ge upp min ishockeykarriär på grund av en fotskada. Där upphör alla eventuella likheter med Foppas karriär.
Han har enorma ledaregenskaper vilket jag hoppas att han utnyttjar som ett sätt att vara kvar inom hockeyn. Det är bara att titta på förra säsongen då ett i övrigt ganska pissnödigt modo tog slentrianmässiga trepoängare bara han var med i laguppställningen.
Det kan ändå tyckas dumdristigt att inte lyssna på sin kropp och sluta när tid är men det sägs ju att kärleken är blind.
Sen att han är modoit och att han har det som vi diskuterat här inne klubbhjärta gör ju att man utåt måste tycka illa om honom. Men jag har faktiskt för mig själv tyckt det varit fantastiskt kul att han nu var tillbaka på banan och detta i världens bästa liga där han hör hemma. Så jag blev faktiskt mycket förvånad och lite ledsen över dagens besked. Det kändes som att han hittat rätt nu och att han skullle få göra en långsiktig satsning. Att han sedan var lite negativ det tog jag bara som vanlig "Foppighet", mannen som skulle kunna göra hattrick i en avgörande Stanley Cup-final och sedan betygsätta sig själv med "sådär" eller "hyfsad".
Peter Forsberg - Mannen som för evigt kommer att personifiera orden Hockeyhjärta och Vinnarskalle.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
· 
Nej jag får väl ge mig på den punkten verkar det som, det känns bara som "Har du hört den förut?".
Jag lägger mig också platt i mitt raljerande över Foppa.
Det är till stor del en försvarsmekanism för att hantera det faktum att det gör ganska ont att se en av världens bästa spelare inte få bestämma över sin egen karriär och dess avslut. Han vill ju så mycket och har kvar tekniken även om tempot och konditionen lämnar mer att önska. Jag fick själv ge upp min ishockeykarriär på grund av en fotskada. Där upphör alla eventuella likheter med Foppas karriär.
Han har enorma ledaregenskaper vilket jag hoppas att han utnyttjar som ett sätt att vara kvar inom hockeyn. Det är bara att titta på förra säsongen då ett i övrigt ganska pissnödigt modo tog slentrianmässiga trepoängare bara han var med i laguppställningen.
Det kan ändå tyckas dumdristigt att inte lyssna på sin kropp och sluta när tid är men det sägs ju att kärleken är blind.
Sen att han är modoit och att han har det som vi diskuterat här inne klubbhjärta gör ju att man utåt måste tycka illa om honom. Men jag har faktiskt för mig själv tyckt det varit fantastiskt kul att han nu var tillbaka på banan och detta i världens bästa liga där han hör hemma. Så jag blev faktiskt mycket förvånad och lite ledsen över dagens besked. Det kändes som att han hittat rätt nu och att han skullle få göra en långsiktig satsning. Att han sedan var lite negativ det tog jag bara som vanlig "Foppighet", mannen som skulle kunna göra hattrick i en avgörande Stanley Cup-final och sedan betygsätta sig själv med "sådär" eller "hyfsad".
Peter Forsberg - Mannen som för evigt kommer att personifiera orden Hockeyhjärta och Vinnarskalle.