I går när jag rullade in med bilen på stora parkeringen framför hallen spelade Rock-klassiker Knocking on heavens door med Dylan and the Band. Hann tänka nog faan blir det Heaven eller Hell efter den här matchen. Förväntan steg.
Sedan avklarades en låååång resa på 59:50 kastandes mellan ångest och förhoppning. Men si, med 9 sekunder kvar förlöste vår store Pikk oss med en bössa av Biffen klass. Man hann tänka -JAAA MÅÅÅL och sedan direkt men hur fan kan då pucken ligga och drälla bakom mål?
Fortfarande pendlande mellan Heaven & Hell såg man den klenögde domaren drälla iväg mot Videobedömningen.
Tillbaka i Heaven när han pekade mot mittcirkeln efter en kort disskussion med videoövervaket. Hade Pikken skjutit lika hårt om han inte åkt på sin utvisning för filmad high-stick på slutet? Det såg ut som att han klämde till i ren vrede.
Sedan snabb utvisning i sudden och Kolan går för ett stenhårt slagskott även han istället för sin patenterade fladderdragare.
Man flög ännu högre upp i Heaven om möjligt.
Efteråt minns jag starkt Hell-resultaten från början med ledningar för både Frölunda, AIK och SSK. Vilken ångest vilket härligt adrenalinflöde efteråt. Hockey is da shit! It aint over until the fat lady sings!
Ända in i kaklet nu RödVitt..
MOBILT
· 
