Jag har större vinnarskalle än någon jag känner. Att se ett lag förlorare uppträda som dom gjorde ikväll, det får mig att koka på ett sätt som vilken otrogen fru eller flickvän i hela världen skulle misslyckas fatalt med.
Man viker ner sig!! Man tar skiten utan att blinka. Det känns precis som när man satt skadad på läktaren och såg sitt lag åka på pinsamma torskar samtidigt som man blir tacklad sönder och samman. Det här är inte acceptabelt och det finns ingen i laget som bryr sig tillräckligt mycket för att ta struptag på egen spelare och viska att motsvarande kommer att segla bort i dimman om denne inte slutar att svika klubben och laget.
Man måste ställa krav på varandra. Man måste få spelare att förstå att dom kommer att lida om dom inte tar sitt ansvar. Det är inget högavlönat dagis det här, kan man frysa bort Corso utan att sänka honom och förklara för honom hur det ska gå till, kan man inte få ordning på idioten utan att sparka honom då tror jag inte att man får ordning på Jokela eller kolan heller.
Det är inte bara kolan och Jokela som sänker oss. Det är övriga killar som låter det ske också. Man måste knyta ett tillräckligt starkt band för att kunna stå och skrika en polare i ansiktet ena dagen, bara för att spela fram honom till det avgörande målet, den andra dagen. Den dynamiken finns inte i Timrå IK och vi är där vi är. Skandal!
Olle: Timrå som förening agerar på ett sätt som ett företag på väg mot konkurs gör. Likgiltigt och utan beslutsamhet. Det finns ju ingen i den här föreningen som tagit tag i problemen. Man har intalat sig själv "att det löser sig nog". Det är denna flathet som gör mig vansinnig. Spelare som inte presterar tillåts fortsätta att underprestera, sportchefen tillåts fortsätta bygga laget trots tidigare säsongers misslyckande, de högst ansvariga strular till det med likviditeten i år igen. Det är liksom ingen jävel som slår näven i bordet och säger "NU JÄVLAR FÅR DET VARA NOG!"
De som tror att kvalserien är dålig kommer nog att inse hur dålig det här laget är när KS är färdigspelad. Bäva månde...
Bragd-Birger: Som jag förstår det är det inte bara matcherna som sliter. En av mina bästa kompisar jobbar ihop med Viggos mamma. Hon säger att Viggo var chockad över tempot och intensiteten efter sina första träningar med laget.
· 
Jag har större vinnarskalle än någon jag känner. Att se ett lag förlorare uppträda som dom gjorde ikväll, det får mig att koka på ett sätt som vilken otrogen fru eller flickvän i hela världen skulle misslyckas fatalt med.
Man viker ner sig!! Man tar skiten utan att blinka. Det känns precis som när man satt skadad på läktaren och såg sitt lag åka på pinsamma torskar samtidigt som man blir tacklad sönder och samman. Det här är inte acceptabelt och det finns ingen i laget som bryr sig tillräckligt mycket för att ta struptag på egen spelare och viska att motsvarande kommer att segla bort i dimman om denne inte slutar att svika klubben och laget.
Man måste ställa krav på varandra. Man måste få spelare att förstå att dom kommer att lida om dom inte tar sitt ansvar. Det är inget högavlönat dagis det här, kan man frysa bort Corso utan att sänka honom och förklara för honom hur det ska gå till, kan man inte få ordning på idioten utan att sparka honom då tror jag inte att man får ordning på Jokela eller kolan heller.
Det är inte bara kolan och Jokela som sänker oss. Det är övriga killar som låter det ske också. Man måste knyta ett tillräckligt starkt band för att kunna stå och skrika en polare i ansiktet ena dagen, bara för att spela fram honom till det avgörande målet, den andra dagen. Den dynamiken finns inte i Timrå IK och vi är där vi är. Skandal!