Det är svårt att beskriva hur det känns efter att ha sett matchen på plats. Första perioden var inte bra, långt därifrån. SSK ville och kunde betydligt mer än TIK. Det var inte många som såg ut att spela för slutspel och undvika kvalserien i TIK. Början på andra var rent ut sagt en katastrof. Jag skämdes där jag satt. Aldrig har jag sett något så vekt och viljelöst, SSK åkte ifrån och tacklade bort oss i varje situation. Inget såg ut att kunna ändra på läget då Perra vaskade om i kedjorna.
Plötsligt fanns där energi, plötsligt fanns en vilja att vinna. Hoppet var tänt. Vi tar oss i kragen och kämpar oss in i matchen. Vad som sen händer i tredje är en tragedi. Vi faller tillbaka till gamla synder. Slarvar med passningar och uppspel.
Så det är inte förvånande att matchen avgörs på slarv. Men bitterheten är ändock oändligt stor. Jag kan inte påminna mig att jag varit mer bitter över sakers vara sen vi åkte ut i slutspelet mot DIF under lockoutåret.
Tyvärr hittar jag inte riktigt orden som kan beskriva känslorna just nu. Som Jimmy brukar säga, Vi hittade ett sätt att förlora....
Plötsligt fanns där energi, plötsligt fanns en vilja att vinna. Hoppet var tänt. Vi tar oss i kragen och kämpar oss in i matchen. Vad som sen händer i tredje är en tragedi. Vi faller tillbaka till gamla synder. Slarvar med passningar och uppspel.
Så det är inte förvånande att matchen avgörs på slarv. Men bitterheten är ändock oändligt stor. Jag kan inte påminna mig att jag varit mer bitter över sakers vara sen vi åkte ut i slutspelet mot DIF under lockoutåret.
Tyvärr hittar jag inte riktigt orden som kan beskriva känslorna just nu.
Som Jimmy brukar säga, Vi hittade ett sätt att förlora....