Kattgubben: Det spelar ingen roll hur fjantig röst prästen har, jag skrattar fortfarande inte på en begravning. Och har jag inte mer vett i kroppen än att jag faktiskt gör det, då förväntar jag mig att bli misshandlad till oigenkännlighet.
Olle: Det går ju att använda skrattet som en ventil, ungefär som Blizzard beskrev. Sedan finns det de som garvar av skadeglädje. Men har man ett gigantiskt Timråhjärta ska väl inte det senare vara möjligt?
Bragd-Birger: Som jag förstår det är det inte bara matcherna som sliter. En av mina bästa kompisar jobbar ihop med Viggos mamma. Hon säger att Viggo var chockad över tempot och intensiteten efter sina första träningar med laget.
· 
