Jag känner lättnad. Tänkte ett tag att denna känsla kanske bara är fans av skitlag som Sundsvall förunnad. Att vara helt värdelösa säsong efter säsong men ändå lyckas hänga kvar på ett par stackars småländska lags bekostnad. Eller på ett Umeå-lag som hamnat på ekonomiskt obestånd. Medan vi, Timrå IK, till slut får silkessnöret från elitserien för att inte återvända på... säg 18 års tid... Men nu råder lättnaden. Samt en viss skadeglädje över att ganska många IFSH-fans och säkert även ett gäng MoDo-fans och diverse andra banjolirare nu sliter sitt hår över denna vår överlevnadsövning. Extra kul var att min och många andras favorit Anton Lander fixade avgörandet igen.
Jag är inte mycket för att skriva om ångest medan säsongen pågår. Föredrar att ventilera lite känslor så här efteråt i stället. Det är nu som spärrarna börjar släppa. Eller något...
· · 
