Det är jävligt lätt att vara efterklok. Hade Timrå plockat Victor Fasth och han gått sönder hade hela hs kaskadvomerat och gått upp i hysterisk falsett. Vilken mardröm det hade blivit. Och det scenariot var väl mer troligt än att karln skulle göra supersuccé och tokdominra en hel elitseriesäsong. Han har trots allt en historia med två väldigt allvarliga knäskador som kunde stoppat hans karriär redan tidigare.
Som flera påpekat var det en gigantisk chansning av ett ekonomiskt begränsat AIK som vann prinsessan och hela kungadömet. Men oddsen var riktigt dåliga faktiskt. Linkans eventuella "nej-tack" var i det läget helt och fullt logiskt.
Däremot skulle jag inte bli ledsen om jag fick se Oscar Alsenfelt i Timrå-dressen. Killen fyller 24 i vår och har på ett fullgott sätt ersatt Victor i Lakers-kassen. Han är dessutom väldigt lik sin föregångare i spelstil. Lugn och följsam, släpper extremt lite returer och gör nästan aldrig några riktiga tavlor.
Har haft lite problem med knäna de senaste veckorna men är odiskutabel förstemålvakt i kvalserien. Ingen här vill se Krizjan i målet - han är labil studsmatta. Punkt.
Ambroo: Per Styf, en sann hjälte och krigare, lägger av. Många är minnena men några är starkare än andra. Mest kommer jag minnas kvartsfinalserien mot LHC när Styf retade gallfeber på bl.a. Norrena och blev kallad neandertalare...:-D
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Tuff, hård och med hjärtat på rätta stället. Det är Pär Styf för mig. Flest elitseriematcher i klubbens historia förpliktigar.
Tack för allt!