Timrå IK

Magnus Rövarn : Det ständiga problemet med att bygga ungt är ju att det alltid finns en överhängande risk att talanger byter klubb/liga så fort dom stiger i värde. Torp kanske inte gör det, Önerud vette fan men Friberg, PW, Lander osv. är inte spelare man kan planera laget efter ur ett långsiktigt perspektiv. Således tycker jag heller inte att man kan bygga en stomme av pojkar som inte ens får handla på systembolaget.

En stor skillnad mellan oss och exempelvis FBK är att vi förlitar oss på dessa unga talanger för att nå framgång medan FBK har en trupp och ekonomiskt underlag för att spela in dom långsamt och utan den där absoluta pressen som onekligen kommer att finnas på många av timrås unga spelare. Nu har jag ju ingen aning om vilka nyförvärv som tillkommer senare iofs.

Drömmen för mig är inte att få hit en kille som friberg som gör 1-2 säsonger och sedan sticker till NHL, det är snarare att få hem en sån som Nordgren som spelar på en hög nivå och stannar i klubben under resterande del av hans karriär. En SÅN spelartyp bygger man laget runt.

Olle: Du har väldigt kloka tankar du med. Men i Timrås fall har vi slarvat bort ett antal år längs vägen genom att vi frångått våra principer. Vi nådde ett crescendo kring 2007. Då Nubben kände att han fått ut max av de pengarna som fanns att tillgå och att han inte kunde ta Timrå längre med rådande förutsättningar och funderade på att sluta helt men som bekant lockades över till Frölunda.

Egentligen har jag inget emot Frölunda som klubb mer än Mats Ahdrian. Som jag tycker är en dryg sillstrypare men som säkert har sina poänger han med och brinner för Göteborg och Frölunda på samma sätt som jag brinner för Norrland och Timrå. Eftersom jag aldrig träffat honom personligen så är det såklart en något skev och väldigt onyanserad bild som fabricerats fram genom intervjuer och TV-inslag.

Men jag är glad att han misslyckades i Göteborg och nu är tillbaks i Timrå. För ärligt talat, även om jag hade en stående inbjudan till ett blött partaj på Avenyn och guldbankett från Nubben så känns det skönt att de aldrig infriades. Men jag hade inte tvekat en sekund att åka ner så tillvida inte guldet hade tillkommit på Timrås bekostnad då. Förmodligen hade jag klassats som en svartfot i Medelpad om jag hade åkt och blivit förevigd på bild poserandes med Nubben och Pebben i guldhattar. Men gratis är som bekant gott. Åh varför skulle inte jag kunna få unna mig lite lyx och flärd tillsamans med legender, profil och paranta damer på västkusten. Egoistiskt? Som fan! Men gudagött!

Ja sån är jag. En simpel jävel som griper de halmstrån som uppstår. Kanske är jag också därför mer förstående och förlåtandes kring Nubbens "svek".

Det är nog ingen omöjlighet att Niklas Nordgren kommer hem till slut. Jag skall försöka fixa fram telefonnumret till Alperna och övertala honom om fördelarna med att komma hem och lira i Rödvitt igen. Ge honom till livs lite gamla minnen och härliga anekdoter som får honom att smälta ikapp med vårsolen.

Ber om ursäkt att jag tappade bort mig lite grand i texten och vecklade in mig på ett "sidospår". Men om vi tar det här med Färjestad. De har ju naturligtvis helt andra resurser än Timrå. Åh dessa kan vi bara drömma om i dagsläget.

Men låt oss ge fan i att snegla västerut hela tiden. Vi behöver inte kopiera allting därifrån. Även om det finns segment att snappa upp och tillvarata. Men vi skall bilda oss nåt eget. Det är våran möjlighet. Våran chans. Till att hävda oss.

Vi måste acceptera de förutsättningar vi har och vara förbannat smarta istället. De är där återrekryteringen av Kent Norberg kommer spela in. Nu vänder vi blad och skriver en nya kapitel i sagan om Timrå IK.

Det finns liksom inget utrymme kvar längre för att gråta över spilld mjölk eller borttappade upplagor. Antingen ger vi upp utan kamp och lägger oss platta ner och dör. Eller så ger vi oss fan på att vi skall tillbaka. Skit i världen utanför. Vi vet vilken kapacitet vi har om vi gör dessa saker rätt enligt VÅR manual och inte enligt utomstående experter. Vi har varit ett hot förut och kan bli det igen. Men det är helt upp till oss själva hur vi vill forma framtiden.

Gårdagen har jag redan glömt. Jag har bestämt mig för att leva i nuet och inte analysera det som varit sönder och samman och till leda och förbannelse. Det blir inget bättre av det. Vi kan bara påverka det som står framför oss.

Men vi måste lägga band på känslorna en stund och ha tålamod. Rom byggdes inte heller över en natt. Nu är det back-to-basic som gäller.

Nu börjar vi om och gör det förbannat bra. Låt oss tänka 2003 men ändå befinna oss i nuet. Alrajt?