Timrå IK

Kände att det var dags att skriva nåt längre.

När man är 20 sitter man på ett moln. Allt är overkligt ljuvligt.

Tillvaron är en hastig pendling mellan extas och snabbmakaroner, mellan ångest och drömmar, mellan obetalda räkningar och nästa klamydiatest, mellan ösregn, reklamblad och socialbidrag.

Ingenting sträcker sig längre än en armlängd. Nästa iskalla bärs på bordet, nästa lilla glas med immig sprit, nästa par vackra ögon att ställa sin stege mot och klättra in i.
Tungan smakar av främmande kyssar och ingenting är omöjligt.
Ingen har varit 20 år innan.
Strunta i allting. Strunta Sverige och föräldrar och samhället, politiker, byråkrater och myndigheter.

När jag var 20 talade alla ovanför mitt huvud som om jag var en hund som pissat på mattan. Mina drömmar var dasspapper under deras fötter.
"Skaffa dig ett jobb."
Skaffa dig ett själv! Jag har ett jobb.
Att vara ung är det ultimata jobbet, världens vackraste tid som man är för korkad för att uppskatta när man är mitt uppe i den.
Först senare sitter man där på sin kammare och odlar darrande leenden i mungipan medan hela livet alltid är här, här, här...
Jag ville att mina drömmar skulle bli isdubbar som kunde hacka hål i hela deras förbaskade pansar, deras iskalla värld, deras dimmiga tisdagsfacism...

I vår region så har Timrå IK alltid varit en viktig angelägenhet.
Nu ska vi gå back to basic igen.
Det krävdes en fiaskosäsong som var på håret till att vi skulle åka ur ES, för att vi alla inkl. Timrå IK skulle fatta det. Bättre sent än aldrig.

Det kommer att vara fantastiskt att kunna plocka fram en skärva av framtidens superstjärnor redan idag i Timrå.
Efter Den här kommande säsongen så kommer man i efterhand att kunna sitta o muttra i soffan o säga: " He, he, honom såg jag redan 2011 i Timrå IK..."
Jag tänker på Friberg.
(Lander räknar jag inte in. Honom räknar jag kallt in som stjärna sen han var 16.)

Det går inte att låsa in skönhet. Det går inte att minnas ikapp sin ungdom.
Men man kan leva varje dag som om den var världens sista hjärtformade såpbubbla, och kupa sina varsamma händer runt varje dag man får.

Jag vill i min naivititet tro att Timrå IK anno 2011/12 är som om Thåström bjöd in sig själv och genomförde en spelning i mitt kök. Fantastiskt.

Dessutom vill man ju verkligen att Lander stannar i Timrå!
Det vore naturligtvis fullständigt briljant.
Det kommer göra mitt intresse en smula hetare om inte annat.

De som älskar ES o Timrå IK är svårt besjälade, förälskade och passionerade.
De är ofta också mycket kunniga människor.
Lander är en hjälte för många människor.

Jag älskar hjältar, särskilt om de kommer från enkla förhållanden och blivit trogna sitt kall.
Det berättar för oss att det alltid, alltid, alltid är värt att tro på sina drömmar.
För de där drömmarna är inga märkliga hägringar i slutet av tunneln.
De där drömmarna är inte bara salta nötter runt starkölen på helgerna.
De där drömmarna är ditt liv, dina dagar, så svik inte dig själv genom att gå på bluffen att dina drömmar inte piss värda.

Det kommer alltid finnas människor som njuter av att plocka dina drömmar ur dig, som öppnar ditt hjärtas kran och bara vill se allt ditt ljus rinna ut som gammalt smältvatten.
Gå förbi dem. Guida dig själv runt deras elaka misär.
Gör en Lander.
Hoppas verkligen att han stannar i Timrå en säsong till.

Festen kan börja så smått. Heja Timrå