Jonathan Hedström är i min egen lilla värld varmt välkommen 7 dagar av 7 i veckan.
En otroligt skön lirare med stort hjärta, kunnande samt en stor portion "dj-vlar ann..."
Kalla mig lallare, nostalgiker eller vad ni vill men jag är (utan att för den delen vilja ge mig in i resonemang/argumenteringar) fullständigt övertygad om att det fortfarande finns massor att hämta ifrån Jonte. Tror absolut att han själv ännu känner att han har det i sig också. Tror någon på fullaste allvar att man skulle försöka annars? Har läst om funderingar/farhågor ifrån andra om falnande stjärnor och att han skulle ha gjort sitt enligt någon slags best före datum-princip.
Jonte är en whisky med både god årgång samt stor karaktär. En sådan som har en given plats i samlingen. En sådan som inte kan eller skall jämföras med andra, och skämmes den som tror att den tappat i styrka eller skall slängas bara för att den är halvfull.
Jonte är i min värld fortfarande i gott nog slag för att kunna glädja, reta, utmana, dj-vlas samt för Timrå's del tillföra ända tills den dan han själv känner att han ej längre har det i sig. Likt whiskyn... ...njut tills det är slut. ;-)
Tumma mig upp eller ner, dissa mina åsikter om det behagar. Jag skiter i vilket. Jag delgav bara mina högst personliga åsikter i sammanhanget.
pratarn: Jag däremot kommer ihåg min tillfredsställelse när vi "blev av" med Hedström till KHL. En spelare som periodvis vägrade tacka klacken efter matcherna. En spelare som gled omkring alldeles för mycket på skridskorna. På slutet i Timrå saknade jag både j-vlar anamma och karaktär hos Hedström. Därefter misslyckades han i CSKA Moskva, Luleå och Kärpät.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
En otroligt skön lirare med stort hjärta, kunnande samt en stor portion "dj-vlar ann..."
Kalla mig lallare, nostalgiker eller vad ni vill men jag är (utan att för den delen vilja ge mig in i resonemang/argumenteringar) fullständigt övertygad om att det fortfarande finns massor att hämta ifrån Jonte. Tror absolut att han själv ännu känner att han har det i sig också. Tror någon på fullaste allvar att man skulle försöka annars?
Har läst om funderingar/farhågor ifrån andra om falnande stjärnor och att han skulle ha gjort sitt enligt någon slags best före datum-princip.
Jonte är en whisky med både god årgång samt stor karaktär. En sådan som har en given plats i samlingen. En sådan som inte kan eller skall jämföras med andra, och skämmes den som tror att den tappat i styrka eller skall slängas bara för att den är halvfull.
Jonte är i min värld fortfarande i gott nog slag för att kunna glädja, reta, utmana, dj-vlas samt för Timrå's del tillföra ända tills den dan han själv känner att han ej längre har det i sig.
Likt whiskyn... ...njut tills det är slut. ;-)
Tumma mig upp eller ner, dissa mina åsikter om det behagar. Jag skiter i vilket.
Jag delgav bara mina högst personliga åsikter i sammanhanget.