Då startar ES på riktigt för oss med Rödvitmålade hjärtan. Jag vet att jag kommer att vakna Tidigt den 15/9 o gå ut med Schäfern. Jag vet att jag kommer att brygga lite kaffe medan jag darrar i hela kroppen när en bild av Jokela i backlinjen brer ut sig över näthinnan som ett spöke.
Oavsett vilken man frågar, från läktarcoacher till experter, så säger alla, att detta Röd-Vita lag är det sämsta som deltar i ES i år. Att undvika KS o hamna i ingenmansland är inget annat än dundersuccé. Typ.
ES är stora drömmar och galna förhoppningar. Det bjuder mig emot att sänka kraven, att se nyktert på det här Röd-Vita laget. Jag vill våga drömma om att se Timo lyfta bucklan, även fast jag vet att det är större chans att Prinsessan Madeleine gifter sig i en Thåström-tröja, än att det sker. Men just därför vill jag drömma om det.
Jag har bävat inför den här dagen hela sommaren med tanke på vad som anses om laget. Jag funderat på hur det kommer att kännas att se mitt älskade lag ge sig ut mot supertaggade och hungriga motståndare som inget annat vill än att sätta tänderna i dom, släpa bytet i sina käftar så att hela Sverige kan se. Det krävs mycket för att Timrå ska klara sig i år.
Ju mer jag tänker på Perra o hans beslut att träna Timrå i år igen, är det ett klokt beslut? Det var lite för mycket vattensprut i munnen från hans sida när det tog emot ifjol för att jag ska känna mig trygg. Skulle han ”mot alla odds” (enl. experterna) lyckas med det här laget så blir han legendarisk för all framtid i våra ögon.
Jag "vet" att Undersökningarna som kommer att publiceras i XP o AB några dagar före seriestart kommer att ge mig rätt när det gäller ”hatet” mot Timrå IK.
Jag inser att de flesta svenskar kommer att vara glada om Timrå åker ur. Vi är kusinen från landet med dom för stora glasögonen på det lilla fräkniga ansiktet som ingen vill leka med. Det är som det är. Jag brukar tänka att folk buar extra mycket när spelare som Pikka, Jonte mfl får pucken på bortamatcher. Hatet står i paritet med deras begåvning.
Älskar alla dig, älskar ingen dig, som den gode poeten diktade en gång.
Nu är snart dagen här. Timrå ska försöka överraska o ta sig till slutspel under denna säsong, I Våra ögon. I övriga landet så är ingenmansland succé. Vi får se.
Det finns inget alternativt. Det är för sent för att bli skraj nu. Det är bara att älska äventyret.
Det borde de ha tryckt på de vackra Röd-Vita matchtröjorna: ”Älska äventyret”!
Jag försöker älska äventyret men jag är samtidigt livrädd. Det är sällan en bra kombination.
· 
Då startar ES på riktigt för oss med Rödvitmålade hjärtan.
Jag vet att jag kommer att vakna Tidigt den 15/9 o gå ut med Schäfern.
Jag vet att jag kommer att brygga lite kaffe medan jag darrar i hela kroppen när en bild av Jokela i backlinjen brer ut sig över näthinnan som ett spöke.
Oavsett vilken man frågar, från läktarcoacher till experter, så säger alla, att detta Röd-Vita lag är det sämsta som deltar i ES i år.
Att undvika KS o hamna i ingenmansland är inget annat än dundersuccé. Typ.
ES är stora drömmar och galna förhoppningar. Det bjuder mig emot att sänka kraven, att se nyktert på det här Röd-Vita laget.
Jag vill våga drömma om att se Timo lyfta bucklan, även fast jag vet att det är större chans att Prinsessan Madeleine gifter sig i en Thåström-tröja, än att det sker.
Men just därför vill jag drömma om det.
Jag har bävat inför den här dagen hela sommaren med tanke på vad som anses om laget.
Jag funderat på hur det kommer att kännas att se mitt älskade lag ge sig ut mot supertaggade och hungriga motståndare som inget annat vill än att sätta tänderna i dom, släpa bytet i sina käftar så att hela Sverige kan se.
Det krävs mycket för att Timrå ska klara sig i år.
Ju mer jag tänker på Perra o hans beslut att träna Timrå i år igen, är det ett klokt beslut?
Det var lite för mycket vattensprut i munnen från hans sida när det tog emot ifjol för att jag ska känna mig trygg.
Skulle han ”mot alla odds” (enl. experterna) lyckas med det här laget så blir han legendarisk för all framtid i våra ögon.
Jag "vet" att Undersökningarna som kommer att publiceras i XP o AB några dagar före seriestart kommer att ge mig rätt när det gäller ”hatet” mot Timrå IK.
Jag inser att de flesta svenskar kommer att vara glada om Timrå åker ur.
Vi är kusinen från landet med dom för stora glasögonen på det lilla fräkniga ansiktet som ingen vill leka med. Det är som det är.
Jag brukar tänka att folk buar extra mycket när spelare som Pikka, Jonte mfl får pucken på bortamatcher. Hatet står i paritet med deras begåvning.
Älskar alla dig, älskar ingen dig, som den gode poeten diktade en gång.
Nu är snart dagen här.
Timrå ska försöka överraska o ta sig till slutspel under denna säsong, I Våra ögon. I övriga landet så är ingenmansland succé. Vi får se.
Det finns inget alternativt. Det är för sent för att bli skraj nu.
Det är bara att älska äventyret.
Det borde de ha tryckt på de vackra Röd-Vita matchtröjorna:
”Älska äventyret”!
Jag försöker älska äventyret men jag är samtidigt livrädd.
Det är sällan en bra kombination.