Kattgubben: Av alla domare man känt genom åren så är min bild av dom att varenda jävel är den där människotypen som är helt humorlös, tar sig själva på alldeles för stort allvar och som har lite svårt att passa in i sociala sammanhang.
Och nu menar jag inte bara rent yrkesmässigt utan kanske framförallt på fritiden. Det finns ingen som VILL bli domare. Alla vill ju bli hockeyspelare. För dom som faktiskt BLIR domare så är det som ett "kall". En chans att vara den auktoritära personen, en central del av "spelet". Som en slags jämkning för den uppmärksamhet dom inte får i vardagen.
Jag har ingen empirisk studie på detta men skulle mer än gärna utföra en :)