Står man nära fläkten när skiten träffar den blir man smutsig. Timrå IK med Perra i båset o med TJ o Linkan i ledningen är en bortglömd bajsblöja under soffan. Vi har vädrat och vädrat men stanken har suttit kvar. Vi har kollat om vi släpat med sig hundskit in under skorna, från gatan, men skiten har hela tiden legat gömd. Det ÄR Timrå. Det är Timrå när Timrå är som sämst, som vidrigast.
Det är en stor skam att det i det här laget, där alla talar högt om moral, dygd, heder och värdighet, så är de flesta lögnare med skrupelfria stenbitar till hjärtan! Det är inte fansen som dödar Timrå IK. Jag förstår att en del orkar garva åt allt detta. Jag förstår att många känner vattnet rinna ner längs sina kvarnar.
Jag själv är bara oändligt sorgsen. Inte särskilt arg eller upprörd längre, bara mycket sorgsen. Ledsen som man sade förr, när man var barn och fortfarande vågade visa att man blivit sviken eftersom man som barn alltid utgår ifrån att människor vill en väl…
Jag har stått på barrikaderna för det här skitlaget sedan 1978. Sen jag var 10 år har jag ägnat flera av mina vakna timmar åt att älska Hockeyn o Timrå IK. Jag har baske mig stått när de andra fallit. Jag har stått ensam i vågrätt ösregn. Jag firade hårt o länge när vi gick upp. Jag har förälskat mig hårt och för alltid. Timrå IK, därför att jag är lycklig när jag är ser dom, för att det ibland känns som om jag sluter samman när jag är i EON. Det har många ggr varit som en nyttig och ljuvlig drog mitt i livet.
Men nu är det som om det är en riktigt stor bauta spik i den Timråitiska hockeykistan. Frågan är nu om vi som fortfarande älskar Timrå IK orkar bända upp låsen och hångla upp det där gamla liket?
Jag älskar ju henne. Jag älskar den där kroppen. Jag älskar henne med allt jag har. Nu är det som om hon åter igen vaknat upp bredvid en främling med trosorna på huvudet. Jag är en bedragen älskare, och det svider hela vägen in…
Hur mycket orkar då Timrå IK? Är det dött? Lever liket?
Idag vet jag inte. Jag känner bra en stor tomhet och en, djup uppriktig sorg över att min kärlek uppenbarligen inte är besvarad.
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· 
screenshot20241122-061117.png
Timrå IK med Perra i båset o med TJ o Linkan i ledningen är en bortglömd bajsblöja under soffan. Vi har vädrat och vädrat men stanken har suttit kvar. Vi har kollat om vi släpat med sig hundskit in under skorna, från gatan, men skiten har hela tiden legat gömd.
Det ÄR Timrå.
Det är Timrå när Timrå är som sämst, som vidrigast.
Det är en stor skam att det i det här laget, där alla talar högt om moral, dygd, heder och värdighet, så är de flesta lögnare med skrupelfria stenbitar till hjärtan!
Det är inte fansen som dödar Timrå IK.
Jag förstår att en del orkar garva åt allt detta. Jag förstår att många känner vattnet rinna ner längs sina kvarnar.
Jag själv är bara oändligt sorgsen. Inte särskilt arg eller upprörd längre, bara mycket sorgsen. Ledsen som man sade förr, när man var barn och fortfarande vågade visa att man blivit sviken eftersom man som barn alltid utgår ifrån att människor vill en väl…
Jag har stått på barrikaderna för det här skitlaget sedan 1978.
Sen jag var 10 år har jag ägnat flera av mina vakna timmar åt att älska Hockeyn o Timrå IK. Jag har baske mig stått när de andra fallit.
Jag har stått ensam i vågrätt ösregn. Jag firade hårt o länge när vi gick upp.
Jag har förälskat mig hårt och för alltid.
Timrå IK, därför att jag är lycklig när jag är ser dom, för att det ibland känns som om jag sluter samman när jag är i EON.
Det har många ggr varit som en nyttig och ljuvlig drog mitt i livet.
Men nu är det som om det är en riktigt stor bauta spik i den Timråitiska hockeykistan.
Frågan är nu om vi som fortfarande älskar Timrå IK orkar bända upp låsen och hångla upp det där gamla liket?
Jag älskar ju henne. Jag älskar den där kroppen. Jag älskar henne med allt jag har.
Nu är det som om hon åter igen vaknat upp bredvid en främling med trosorna på huvudet.
Jag är en bedragen älskare, och det svider hela vägen in…
Hur mycket orkar då Timrå IK? Är det dött? Lever liket?
Idag vet jag inte. Jag känner bra en stor tomhet och en, djup uppriktig sorg över att min kärlek uppenbarligen inte är besvarad.
Skäms, era.........!