Trots att man börjar bli ohyggligt gammal (nej, det tycker jag egentligen inte) är det fånigt hur man reagerar. Allt som innan match kändes hopplöst jobbigt (att klä på sig, borsta tänderna, vakna, andas) görs nu med ett leende på läpparna. Sprang t o m ner i källaren och började rensa avlopp (utan handskar, bara ner med armen i göttet och rota, Mr Mys!), visslandes som en annan Eric Idle.
Fan, vad livet är gött! Har för första gången den här sessen kollat in elitserietabellen. Och titta, där är vi ju! Inte ens sist. Och faktiskt, det finns häng att ta fasta på, om vi känner för att ta ytterligare ett par viktorior på kommande matcher. Vilka möjligheter som öppnar sig mitt i det svartaste svarta, denna utomordentligt härliga torsdagskväll!
Men, vi ska självklart minnas Mr Wolfs visdomsord: låt oss inte börja suga varandras penisar riktigt än. En match är en match är en match. Om än med gyllene goskant och påsprutat lukta-gott. Det gäller kommande matcher att visa att det varit fråga om en svacka, och att man tagit sig ur den. Därom tvistar kanske de lärde, och även eftertankens kranka blekhet.
Vi behöver Halonen, vi behöver Granath. Det finns några backar man gärna skulle ge så nära noll i istid som möjligt ett par matcher framöver. Men det tar vi inte nu. Nu är tid för segerwhisky (har tagit mig ett par rejäla sådana, av den ohotade konungen i whiskyskåpet: Hr Lagavullin), och jag hoppas att samtliga i truppen verkligen suger på den här karamellen. Må det vara mer eller mindre välförtjänt.
Faen. Vi må hata att vi håller på det här laget mellan varven, men...låt oss samtidigt vara jävligt på det klara med vilken ynnest det också är. Denna totala känsla av lycka, efter en sketen hockeymatch i den 6:e omgången...när vi samtidigt fortfarande ligger på the really Brown End of the tabell. Det är stort, damer och herrar. Det är fanimej riktigt stort. Låt oss omfamna detta, och inse vad vi har att förhålla oss till. Dagar av honung, nätter av lava.
· 
· 
