mikenomad: Det är lätt att förstå varför Pikkarainen trivdes med Hirschovits för den förstnämnde vill verkligen ha allt serverat på ett silverfat. Dåligt kroppsspråk, dålig energi, dålig fokus. Det han är duktig på är att avsluta men han har ju inte insett att han numera måste jobba sig till chanser själv, han kommer inte att få flippmackor på bladet av att bara stå still i anfallszon.
Han bör ha många växlar till att lägga i men frågan är om vi någonsin kommer att få se dom.
Olle: Det kan vi nog bara drömma om. Att få se ännu ej visade kvaliteer av Pikkarainen alltså. Han inledde strålande med massor av energi och pondus, ja vi minns alla premiären förra säsongen. Sedan (felaktigt?) avstängd och riksbuse. Vi tog honom till våra hjärtan, utmålade honom till en äkta rödvit krigare som hämmades av ett idrottslligt justitiemord.
Denna förklaring köpte merparten av oss under i stort sett hela förra säsongen. Dvs att hans insatser hämmades av den Svenska domarkåren. Nåväl, ett uns av sanning ligger det säkert i det. Dock köper jag inte det längre...han har slösurfat tillräckligt på den här martyrstoryn nu. Det börjar bli dags för upp till bevis big time nu.....
Jag är en av dem som står något åt det negativa hållet i fallet Pikka. Men ändå vill jag så klart att han ska vara med varje match eftersom det kan ju gå. Men det är ju just det. Att det KAN gå som är problemet. Han måste vara bra och göra nytta match efter match och inte var fjärde. Pärssinen är en annan, även om han kan ursäktas lite efter sina 17 diskbråck. En osynlig Pärra får inte TIK att klättra och det håller inte att ha en glidandes Pikk med dålig inställning. Jag tror de flesta är klart besvikna på 63:an. Visar han att han vill i morgon?
Men allt är inte svart. Murley är en spelare som vuxit ganska så rejält i mina ögon denna säsong. Han är giftig.
Han bör ha många växlar till att lägga i men frågan är om vi någonsin kommer att få se dom.