Timrå IK

pefr: Det här är ju en ganska löjlig diskussion.
Det fanns en tid då jag inte ville resa bort under säsongen om det innebar att jag skulle missa en match. Jag missade inte en match.

I dag skulle jag nog inte gå på ens hälften av matcherna om jag bodde kvar i området.
Däremot ser jag alla matcher på dator/tv. Fram tills nu.

Jag orkar helt enkelt inte se Timrå när det går så här dåligt. Jag blir deprimerad. Och inte fan tänker jag gå runt och må psykiskt dåligt bara för äran att bli kallad en äkta supporter.

Om vi skulle åka ner i allsvenskan så är jag ganska övertygad om att mitt brinnande intresse skulle återkomma.
För de här åren i Elitserien har egentligen bara handlat slutspel/ej slutspel. Ingen har ju på allvar trott att vi ska vinna SM-guld.

För mig är det inte rädslan för allsvenskan som gör att jag mår dåligt, utan att behöva bevittna Timrå IK:s fall.
Det är det som gör ont.

Summa summarum: Gnälla, må dåligt och bara gå på matcher som behagar en. Då är man en dålig supporter.

Ståplats, lalla på, egen medhavd kaffetermos och kanelbullar. Då är man en äkta supporter.

Själv dömer jag ingen utan tycker att det är upp till var och en att bidra med vad som är lämpligt för den enskilde individen.

Vill man sälja, då får man leverera.

...så levererade B.Svensson i sin debut (se länk).