Lemmy: Om du menar 'jonte-kritiker' så har du en av dom här. Jag trodde inte alls på honom. Jag var övertygad om att han var slut, en föredetting och att han enbart skulle sluka energi från det här laget.
Fel, fel, fel. Jag ser två sidor av det här. Den ena är att det är underbart att ha fel när man neggar. Positiva överraskningar is the shit. Den andra sidan är att det är en näsknäpp, och något att ta lärdom av. Om Timrå hade backat i elfte timman och inte värvat Jonte hade jag applåderat. Förmodligen hade jag tittat på hans - får man förmoda - något håglösa siffror i Asplöven, och tänkt att 'fy fan, sicken fingertoppskille man är ändå. Och äntligen ett bra agerande, Timrå!'.
Och, egentligen. Vilken insyn hade jag då, när jag satt där i augusti/september och tvärsäkert uttalade mig? Ingen alls. Men jag trodde nog att jag hade det. En sorts emotionell insyn, den som egentligen är den mest substanslösa av dom alla. Den sorten som får oss att leka tv-spel och komponera femmor utifrån Elite Prospects. Som vore den här sporten så enkel, så endimensionell.
Hursom. Jag är otroligt glad över att Jonte är tillbaka. Han är en av dom som vi ska bygga kring, nu när vi rustar oss inför kampen om klubbens överlevnad.
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· 
screenshot20241122-061117.png
Fel, fel, fel. Jag ser två sidor av det här. Den ena är att det är underbart att ha fel när man neggar. Positiva överraskningar is the shit.
Den andra sidan är att det är en näsknäpp, och något att ta lärdom av. Om Timrå hade backat i elfte timman och inte värvat Jonte hade jag applåderat. Förmodligen hade jag tittat på hans - får man förmoda - något håglösa siffror i Asplöven, och tänkt att 'fy fan, sicken fingertoppskille man är ändå. Och äntligen ett bra agerande, Timrå!'.
Och, egentligen. Vilken insyn hade jag då, när jag satt där i augusti/september och tvärsäkert uttalade mig? Ingen alls. Men jag trodde nog att jag hade det. En sorts emotionell insyn, den som egentligen är den mest substanslösa av dom alla. Den sorten som får oss att leka tv-spel och komponera femmor utifrån Elite Prospects. Som vore den här sporten så enkel, så endimensionell.
Hursom. Jag är otroligt glad över att Jonte är tillbaka. Han är en av dom som vi ska bygga kring, nu när vi rustar oss inför kampen om klubbens överlevnad.