Så var jag ut igår på Svenssons, tänkte att man kanske kunde få sig en pratstund med någon Timråspelare då de spenderar mestadels av sin fritid där. Träffade faktiskt två stycken extremt besvikna grabbar där vid namn Vampola och Murley. Och jag kan då säga att jag har aldrig sett en sådan sur person som Vampyren.. Han var extremt besviken över Timrås insats som lag och sin egna insats. Tycker fan synd om karljäveln. Murran var inte heller så jävla glad kan man lugnt säga. Men det kändes skönt att få träffa dom och höra att de fan inte är nöjd med hur det ser ut, så att de inte bara tar emot lönen och skiter i allt vad resultat betyder. Däremot så var dom svenska grabbarna inte lika sur utan de var glad i hågen... Fan, vi måste vända det här!
· 
Tack för mig!