Per HApps: Därmed kan vi nog lägga ner diskussionerna kring att föreningen måste agera. Vi får helt enkelt vänta till nästa vecka och se vad föreningen lyckas skaka fram för åtgärder.
Det jag hakar upp mig på är Linkans uttalande i media där han berättar att detta som nu inträffat var ett, inte alltför osannolikt scenario, som växt ytterligare när alla s.k. experter tippade Timrå sist i sin förhandstips. Här skulle man kunna begära att ledningen (eftersom åtminstone en i styrelsen, sportchefen, såg faran) redan hade en åtgärdsplan mer eller mindre färdig att sjösätta om verkligheten blev så som de flesta spådde. Men nej då, när väl problemet är ett faktum, då börjar man att titta på olika möjligheter och börjar så smått att lösa problemen. Bekymret är att tid är en bristvara i elithockeyn. Matcher 3 gånger i veckan, 9 poäng att spela om varje vecka. Då går det fort att halka efter.
Som Ericson nämner tittar man på bred front, däremot ger han inget rakt besked på att förstärkningar är på väg eller prioriterat. Nu kan jag tolka det han säger som fan läser bibeln men jag ställer mig ytterst tveksam till om föreningen har ekonomiska muskler att göra något åt spelartruppen. Pengarna räcker till typ en värvning, mer pengar finns inte. När dessutom publikfrånfallet är påtagligt så finns naturligtvis oron där också. Ingen publik, minskade intäkter...ekorrhjulet.
Nu behöver det inte vara så eländigt som jag målar upp. Det kanske till och med är så att man gör en Modo. Man inser hur prekärt läget verkligen är och går 'all in'. Det behöver inte vara tomt i kassakistan, det behöver inte vara så illa som klubben ger sken av. Däremot har åtminstone jag vaggats in i ett sånt tänk i och med klubbens handlingförlamning.
Till sist: Ericson säger "Det är nu i motgång som det är viktigt att vi alla ställer upp och stöttar laget och föreningen Timrå IK". För mig har motgången pågått i ett antal år, ett tidigare hyggligt kapital har räddat en ordentlig härdsmälta. Supportrarna har nog stöttat det här laget i dessa svåra tider på alla sätt och vis. Att man nu börjar visa sitt missnöje är mer ett friskhetstecken. Lojaliteten hos oss hockeysupportrar är nog större än någon igentligen kan ana. Det här är ett sätt att leva. Och det går att leva så här ett tag, men inte hur länge som helst. Någongång måste man konfrontera problemen annars är en kraschlandning oundviklig.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Per HApps: Därmed kan vi nog lägga ner diskussionerna kring att föreningen måste agera. Vi får helt enkelt vänta till nästa vecka och se vad föreningen lyckas skaka fram för åtgärder.
Det jag hakar upp mig på är Linkans uttalande i media där han berättar att detta som nu inträffat var ett, inte alltför osannolikt scenario, som växt ytterligare när alla s.k. experter tippade Timrå sist i sin förhandstips. Här skulle man kunna begära att ledningen (eftersom åtminstone en i styrelsen, sportchefen, såg faran) redan hade en åtgärdsplan mer eller mindre färdig att sjösätta om verkligheten blev så som de flesta spådde. Men nej då, när väl problemet är ett faktum, då börjar man att titta på olika möjligheter och börjar så smått att lösa problemen. Bekymret är att tid är en bristvara i elithockeyn. Matcher 3 gånger i veckan, 9 poäng att spela om varje vecka. Då går det fort att halka efter.
Som Ericson nämner tittar man på bred front, däremot ger han inget rakt besked på att förstärkningar är på väg eller prioriterat. Nu kan jag tolka det han säger som fan läser bibeln men jag ställer mig ytterst tveksam till om föreningen har ekonomiska muskler att göra något åt spelartruppen. Pengarna räcker till typ en värvning, mer pengar finns inte. När dessutom publikfrånfallet är påtagligt så finns naturligtvis oron där också. Ingen publik, minskade intäkter...ekorrhjulet.
Nu behöver det inte vara så eländigt som jag målar upp. Det kanske till och med är så att man gör en Modo. Man inser hur prekärt läget verkligen är och går 'all in'. Det behöver inte vara tomt i kassakistan, det behöver inte vara så illa som klubben ger sken av. Däremot har åtminstone jag vaggats in i ett sånt tänk i och med klubbens handlingförlamning.
Till sist: Ericson säger "Det är nu i motgång som det är viktigt att vi alla ställer upp och stöttar laget och föreningen Timrå IK".
För mig har motgången pågått i ett antal år, ett tidigare hyggligt kapital har räddat en ordentlig härdsmälta. Supportrarna har nog stöttat det här laget i dessa svåra tider på alla sätt och vis. Att man nu börjar visa sitt missnöje är mer ett friskhetstecken. Lojaliteten hos oss hockeysupportrar är nog större än någon igentligen kan ana. Det här är ett sätt att leva. Och det går att leva så här ett tag, men inte hur länge som helst. Någongång måste man konfrontera problemen annars är en kraschlandning oundviklig.