Sist provade jag allt. Jag bytte parkeringsplats för bilen, jag gick in en annan ingång än jag brukar göra. Jag drack kaffe hemma innan match, annars blir det nio ggr av tio en kopp på läktaren. Jag kom precis innan matchstart, annars är det en halvtimme minst innan. Och, inte minst, hade jag bytt matchtröja. Jag körde med W/Ö-tröjan med #8 (Eje Lindström) istället för den nuvarande.
Likförbannat sket sig hela kalaset. Nej, poängen vi tog skiter jag lite i, så det är inget argument att det jag gjorde fungerade. Spelet som ska bära det här laget är på korpnivå. Det är riktigt pinsamt att se hur laget gång på gång går bort sig, viker ner sig eller bara är sådär menlöst jävla dåliga som det inte ska gå att vara i elitserien. Nej, just det, vi håller ju inte elitserienivå med det här laget, jag glömde den lilla bagatellen.
Så, i morgon kväll blir det nya bud igen. Vilken tröja jag ska ta det lär kvitta. Dock så blir det sittplats, om nu det ska ha nån betydelse mitt uppe i all bedrövelse.
Men varför går du då, om det känns såhär kackigt, kanske nån frågar. Svaret är fortfarande lika enkelt. Min kärlek till Timrå IK är gränslös. Det är som ett giftermål som leder in till döden. Och har jag stått och hejat på laget inför 50-talet mindre begeistrade åskådare mot Bergnäset när det begav sig, så finns det inget som håller mig därifrån nu heller. FORZA TIMRÅ!
· 
Sist provade jag allt. Jag bytte parkeringsplats för bilen, jag gick in en annan ingång än jag brukar göra. Jag drack kaffe hemma innan match, annars blir det nio ggr av tio en kopp på läktaren. Jag kom precis innan matchstart, annars är det en halvtimme minst innan. Och, inte minst, hade jag bytt matchtröja. Jag körde med W/Ö-tröjan med #8 (Eje Lindström) istället för den nuvarande.
Likförbannat sket sig hela kalaset. Nej, poängen vi tog skiter jag lite i, så det är inget argument att det jag gjorde fungerade. Spelet som ska bära det här laget är på korpnivå. Det är riktigt pinsamt att se hur laget gång på gång går bort sig, viker ner sig eller bara är sådär menlöst jävla dåliga som det inte ska gå att vara i elitserien. Nej, just det, vi håller ju inte elitserienivå med det här laget, jag glömde den lilla bagatellen.
Så, i morgon kväll blir det nya bud igen. Vilken tröja jag ska ta det lär kvitta. Dock så blir det sittplats, om nu det ska ha nån betydelse mitt uppe i all bedrövelse.
Men varför går du då, om det känns såhär kackigt, kanske nån frågar. Svaret är fortfarande lika enkelt. Min kärlek till Timrå IK är gränslös. Det är som ett giftermål som leder in till döden. Och har jag stått och hejat på laget inför 50-talet mindre begeistrade åskådare mot Bergnäset när det begav sig, så finns det inget som håller mig därifrån nu heller. FORZA TIMRÅ!