ÖstrandsNisse: Du spekulerar som vanligt och lägger fram det som fakta. Jag tycker att vampola kroppsspråk har blivit bättre. I början av säsongen sträckte han knappt upp armarna när vi gjorde mål. Han sliter ju som ett djur i varenda match! Och hur förklarar du hans agerande med klacken i frölundamatchen? Dålig inställning och brist på engagemang? De flesta idrottsmän njuter av att ha den mest framträdande rollen i sitt lag. Varför skulle vampola vara annorlunda?
För att fortsätta spekulationerna och som svar på fina funderingar så kan det mycket väl vara så att Vampola kände att laget, äntligen var på gång, efter några oavgjorda och senare en vinst mot serieledarna. Igår blev han dock brutalt väckt av sanningen, den sanning jag så sakteliga börjar invaggas i, nämligen att laget mäktar med att sprattla till i typ var sjätte-sjunde match. Jag spekulerar vidare (hör du det, att jag spekulerar ;)). Jag är inte lila säker på att Vampola tycker det är speciellt skojsigt att vara den överlägset bästa spelaren som sliter som ett djur i match efter match utan att det ger resultat. I mina vildaste spekulationer skulle jag tro att det tar rejält på krafterna.
Spekulerar jag vidare tror jag att Vampola ropar på hjälp. Han vill inte spela i ett lag där han ser att utsikterna ser allt annat än goda ut. Får jag spekulera tror jag inte att det var det här han räknade med. En ärlig chans trodde han nog att laget skulle ha, om jag spekulerar litegrand.
Och hur förklarar du hans agerande med klacken i frölundamatchen? Dålig inställning och brist på engagemang?
De flesta idrottsmän njuter av att ha den mest framträdande rollen i sitt lag. Varför skulle vampola vara annorlunda?