Timrå IK

Om Timrå är en pyramid är det vi som står längst ner.
Det märkliga med att stå längst ner, är att vi som utgör basen för alla andra, också är de som har minst att säga till om.

Makten använder våra ryggar till att klättra högre upp och när de är där uppe, när de lyfts upp av vita skjortkragar och balsamerade leenden, sparkar de neråt, på oss.
Sen glömmer de rätt snabbt varifrån de kommer,

Det finns nästan aldrig någon lust att ens snegla bakom ridån.
Det finns inga seriösa försök att närma sig problematiken på rätt sätt. Makten håller varandra bakom ryggen.

Vi är pöbeln i hockeyns tyranni.
Att förstå är aldrig samma sak som att förklara.

Allt hänger ihop. Så länge vi har skurkar i toppen av pyramiden, så länge vi har korrupta ledare och presidenter, så länge vi har hjärtlösa cyniker i styrelserummen, så länge våra älskade klubbar sköts med vänsterhanden av folk som inte kan ett dyft om vår historia, så länge borde det finnas en anledning att försöka sätta fansens uppror i ett sammanhang.

För kärlek och uppror smeker samma kind.