Timrå Icon: Jag går och köper grejer till barnen, hela tiden. Är det inte isskrapor så är det mössor. Är det inte mössor är det kalsonger (tror pojken har konsumerat 9 st på ett år pga av kvaliteén - men skit i samma). Dottern vill ha allt som finns, och får nästan allt hon pekar på. Så, att skrota örnen tror jag inte på. Men det finns en marknad för mig med. Jag vill inte ha en örnjävel på mina kläder. Jag vill ha tallar, tallar och åter tallar.
Frun som är anti såna kläder, till och med hon, kan tänka sig ett klädesplagg med tallar på. Det säger inte lite. Född i Boden, uppväxt i Kalmar, hittade mig och 'felt in löööve. Hatar hockey (beror på att hon har taskig blodcirkulation och inte gillar att pojken lirar då han spelar 99,9% av matcherna i Lill-Strimma), men ändå. Du fattar va? Eller det gör du nog inte. Jag menar att den donnan jag är tillsammans med, ja gift till och med, hon köper Odd Molly, Hunky Dory, Mulberry men kan ändå tänka sig kinesiskt skitkvalité med tallar på. Hon tycker det "är rätt snyggt" och skulle kunna tänka sig att ha det på sig under hockeymatch i alla fall... Däremot ogillar hon örnskrället och verkligen misstycker då jag pryder barnen med det.
Samma sak, men inte riktigt lika illa, är det med mig. Jag tar ogärna (läs aldrig) på mig den utstyrsel som finns till försäljning idag. Den är bedrövlig, utan finess, utan känsla och dessutom inte speciellt snygg. Det värsta är att jag inte känner någon samhörighet med det. För mig är det tallar som lever kvar, och jag är ändå född på 70- talet. Jag känner fler med mig som känner exakt likadant. Då är frågan: vilka åldersgrupper glömmer man bort? I min värld är det 30-40-50-60-70 och i viss mån 80- talisterna. Där finns det pengar, där finns det potential. Jag förstår inte varför man inte entusiasmerar denna grupp av människor, varför man inte ger det en ärlig chans? Det är en väldigt liten kostnad, en månadslön för en toppspelare, att åtminstone testa...om det skulle gå åt fanders. Lyckas detta är det en miljonindustri.
För mig är detta en gåta. En gåta som tydligen förblir olöst. För på kansliet har man sagt att det aldrig kommer att lyckas. Jag skulle gärna vilja träffa den eller dem som är så övertygad om detta.
ÖstrandsNisse: Ja men jag skojade ju bara lite :-). Klart jag fattar. Det enda jag har på mig ur shopen är matchtröja. Sedan använder jag TIK-tandborsten på tjänsteresor och isskrapor i bilen och köper gärna allt annat och ger bort. Men jag skulle faktiskt inte ha sånt på mig om det var tallar heller. Jo förresten! En Jontemössa med tallar skulle jag kunna ha
· 
Timrå Icon: Jag går och köper grejer till barnen, hela tiden. Är det inte isskrapor så är det mössor. Är det inte mössor är det kalsonger (tror pojken har konsumerat 9 st på ett år pga av kvaliteén - men skit i samma). Dottern vill ha allt som finns, och får nästan allt hon pekar på. Så, att skrota örnen tror jag inte på. Men det finns en marknad för mig med. Jag vill inte ha en örnjävel på mina kläder. Jag vill ha tallar, tallar och åter tallar.
Frun som är anti såna kläder, till och med hon, kan tänka sig ett klädesplagg med tallar på. Det säger inte lite. Född i Boden, uppväxt i Kalmar, hittade mig och 'felt in löööve. Hatar hockey (beror på att hon har taskig blodcirkulation och inte gillar att pojken lirar då han spelar 99,9% av matcherna i Lill-Strimma), men ändå. Du fattar va? Eller det gör du nog inte. Jag menar att den donnan jag är tillsammans med, ja gift till och med, hon köper Odd Molly, Hunky Dory, Mulberry men kan ändå tänka sig kinesiskt skitkvalité med tallar på. Hon tycker det "är rätt snyggt" och skulle kunna tänka sig att ha det på sig under hockeymatch i alla fall...
Däremot ogillar hon örnskrället och verkligen misstycker då jag pryder barnen med det.
Samma sak, men inte riktigt lika illa, är det med mig. Jag tar ogärna (läs aldrig) på mig den utstyrsel som finns till försäljning idag. Den är bedrövlig, utan finess, utan känsla och dessutom inte speciellt snygg. Det värsta är att jag inte känner någon samhörighet med det. För mig är det tallar som lever kvar, och jag är ändå född på 70- talet. Jag känner fler med mig som känner exakt likadant. Då är frågan: vilka åldersgrupper glömmer man bort? I min värld är det 30-40-50-60-70 och i viss mån 80- talisterna. Där finns det pengar, där finns det potential. Jag förstår inte varför man inte entusiasmerar denna grupp av människor, varför man inte ger det en ärlig chans? Det är en väldigt liten kostnad, en månadslön för en toppspelare, att åtminstone testa...om det skulle gå åt fanders. Lyckas detta är det en miljonindustri.
För mig är detta en gåta. En gåta som tydligen förblir olöst. För på kansliet har man sagt att det aldrig kommer att lyckas. Jag skulle gärna vilja träffa den eller dem som är så övertygad om detta.