I min ungdom var det under en period the shit. I a f i den märkliga umgängeskrets som jag då tillhörde. Minns barn, att detta utspelade sig i en tid då det varken fanns internet eller chatsidor. Knappt ens människor, så länge sen var det. Hursom, jag och mina polare bodde i en stad långt hemifrån. Lite vilsna och kärlekskranka (samt sådär felhormonvuxna att vi alla var som smala snören med jättehänder, finnar och adamsäpplen som buktade så mycket att vi såg ut som ormar som svalt en antilop) försökte vi få kontakt med det motsatta könet. Vilket av förklarliga skäl gick sisådär.
Någon av oss, det kan mycket väl ha varit jag, kom då på den briljanta idén att brevväxlingsragga. Vi såg för oss hur vi satt och skrev poetiska brev om nätterna, ord som fick dom trånande brevvännerna att bli alldeles till sig av åtrå och ta första bästa buss för att komma och hälsa på oss. Vi tänkte oss att det var viktigt att brevvännerna bodde lagom långt borta, så att dom var tvungna att komma och hälsa på en hel helg. Givna tillräckligt lång tid och med devisen 'det kanske inte är så kul här hos mig, men det är dyrt på hotell' var vi övertygade om att vi skulle skörda kvinns likt skördetröskor.
Så skred vi till verket. Inledningsvis letade jag prospekt helt random. I lokalblaskan, OKEJ, Fiskejournalen (!) m m. Gick sisådär. Döm då om min förvåning när jag en dag kom hem till min bästa - och knappt skrivkunniga - polare och såg drivor av brev över hela köksbordet. 'Här är några av dom jag håller igång just nu', sade han sådär lagom drygnonchalant. Jag bönade och bad om hjälp. 'Vägled mig, O Mästare!' osv, men han bara flinade och höll mig på halster. Till slut kröp det fram att han köpt upp sig på Frida, Mitt Livs Novell och liknande blaskor. Därefter hade han författat ett standardbrev, kopierat upp det i en ohygglig massa exemplar och sen skickat iväg flera hundra på en gång. 'Snart är dom mogna för skörd!', mös han och gnuggade händerna.
Vill minnas att han också lyckades få över ett gäng brudar under den följande tiden. Själv försökte jag mig givetvis på samma grej. Dock med oerhört magert resultat. Måhända var jag lite för på. Av oklar anledning har jag för mig att jag hade med en del engelska och, enligt mitt förmenande, eggande fraser såsom 'I also like erotics' och 'in my bed there is also room for another person. YOU?'.
Den enda brevvän som höll ut mer än två svarsbrev var en tjej i Hallstahammar. Vad hon hette har jag glömt, men att hon bodde i Hallstahammar glömmer jag aldrig. Hon skrev nämligen det i ungefär varje mening. 'Här kommer ännu ett brev från Hallstahammar'. 'I dag är det soligt och fint här i Hallstahammar'. 'Nu längtar vi efter påsklovet här i Hallstahammar'. Endast min kåthet fick mig att fortsätta pumpa ut brev i hennes riktning, i hopp om att hon skulle nappa på någon av mina fraser ('Sometimes when I read your letters I touch myself...THERE...') och äntligen ge mig ett uppmuntrande svar ('nu har vi allt blivit lite kåta här i Hallstahammar', t ex) men icke. Till slut gav jag upp. Lika bra det, kanske. Nu i efterhand undrar jag om det i själva verket inte var någon på Hallstahammars turistbyrå jag satt och brevväxlade med.
Ja, sedär en liten utvikning. Minnen, som sagt. Minnen.
Bragd-Birger: Aldrig har ett inlägg på HS varit så hockeyrelaterat utan att innehålla ordet ishockey eller närbesläktade ord. Känns lite som när Gud yttrade orden:
- Varde ljus.
Man fattar kanske inte allt, men anar att det är viktigt...
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Skarin: Brevväxling, ah. Det var tider det!
I min ungdom var det under en period the shit. I a f i den märkliga umgängeskrets som jag då tillhörde. Minns barn, att detta utspelade sig i en tid då det varken fanns internet eller chatsidor. Knappt ens människor, så länge sen var det. Hursom, jag och mina polare bodde i en stad långt hemifrån. Lite vilsna och kärlekskranka (samt sådär felhormonvuxna att vi alla var som smala snören med jättehänder, finnar och adamsäpplen som buktade så mycket att vi såg ut som ormar som svalt en antilop) försökte vi få kontakt med det motsatta könet. Vilket av förklarliga skäl gick sisådär.
Någon av oss, det kan mycket väl ha varit jag, kom då på den briljanta idén att brevväxlingsragga. Vi såg för oss hur vi satt och skrev poetiska brev om nätterna, ord som fick dom trånande brevvännerna att bli alldeles till sig av åtrå och ta första bästa buss för att komma och hälsa på oss. Vi tänkte oss att det var viktigt att brevvännerna bodde lagom långt borta, så att dom var tvungna att komma och hälsa på en hel helg. Givna tillräckligt lång tid och med devisen 'det kanske inte är så kul här hos mig, men det är dyrt på hotell' var vi övertygade om att vi skulle skörda kvinns likt skördetröskor.
Så skred vi till verket. Inledningsvis letade jag prospekt helt random. I lokalblaskan, OKEJ, Fiskejournalen (!) m m. Gick sisådär. Döm då om min förvåning när jag en dag kom hem till min bästa - och knappt skrivkunniga - polare och såg drivor av brev över hela köksbordet. 'Här är några av dom jag håller igång just nu', sade han sådär lagom drygnonchalant. Jag bönade och bad om hjälp. 'Vägled mig, O Mästare!' osv, men han bara flinade och höll mig på halster. Till slut kröp det fram att han köpt upp sig på Frida, Mitt Livs Novell och liknande blaskor. Därefter hade han författat ett standardbrev, kopierat upp det i en ohygglig massa exemplar och sen skickat iväg flera hundra på en gång. 'Snart är dom mogna för skörd!', mös han och gnuggade händerna.
Vill minnas att han också lyckades få över ett gäng brudar under den följande tiden. Själv försökte jag mig givetvis på samma grej. Dock med oerhört magert resultat. Måhända var jag lite för på. Av oklar anledning har jag för mig att jag hade med en del engelska och, enligt mitt förmenande, eggande fraser såsom 'I also like erotics' och 'in my bed there is also room for another person. YOU?'.
Den enda brevvän som höll ut mer än två svarsbrev var en tjej i Hallstahammar. Vad hon hette har jag glömt, men att hon bodde i Hallstahammar glömmer jag aldrig. Hon skrev nämligen det i ungefär varje mening. 'Här kommer ännu ett brev från Hallstahammar'. 'I dag är det soligt och fint här i Hallstahammar'. 'Nu längtar vi efter påsklovet här i Hallstahammar'. Endast min kåthet fick mig att fortsätta pumpa ut brev i hennes riktning, i hopp om att hon skulle nappa på någon av mina fraser ('Sometimes when I read your letters I touch myself...THERE...') och äntligen ge mig ett uppmuntrande svar ('nu har vi allt blivit lite kåta här i Hallstahammar', t ex) men icke. Till slut gav jag upp. Lika bra det, kanske. Nu i efterhand undrar jag om det i själva verket inte var någon på Hallstahammars turistbyrå jag satt och brevväxlade med.
Ja, sedär en liten utvikning. Minnen, som sagt. Minnen.