Timrå IK

Bevittnade första matchen på plats efter Antes tillträde som huvudtränare. Har sett de tidigare matcherna på teve (vilket inte är riktigt samma sak). 
Först i kväll inser jag hur illa det är, hur dåligt  jag verkligen mår och hur lågt värdet är på vårt kära klubbmärke.
En gul-svart kaskad av segervissa Skellefteåfans hade intagit vår borg, den plats som för inte alltför många år sedan var en motståndares värsta mardröm. Det kändes redan där att det här kommer att gå åt helvete. Timrås supportrar hade inget att sätta emot denna, förvisso rätt överförfriskade skara, någon gång under hela matchen. Inte blir det bättre när Hagos kladdar i första minuten som senare ledde till Skellefteås 1-0 mål. Inte hjälpte det då Söderberg lämnas fri efter massivt Timrå-tryck som sedermera leder till 1-4 (i stället för 2-3 förhoppningsvis). Inte hjälper det när Timrå gör 2-4 och Skellefteå tillåts göra 2-5 en halv minut efter.

När vi möter motstånd som på papperet är väldigt mycket bättre, och detta motstånd spelar på normal nivå, då märks det tydligt hur dåligt material vi har. Vi håller spelet relativt jämnt men det märks tydligt att det är i de viktiga detaljerna det skiljer massor. Skellefteå hade, förutom att man vinner komfortabelt tre träffar i målramen.

Det gör också ont när man vet att Skellefteå kom tillbaka till elitserien efter Timrå men har underhållit och tagit tillvara på chansen och är närmare ett SM-guld i år och förra än vad Timrå någonsin varit sedan 2000. Med samma budget, eller lägre, har Skellefteå ändå skördat framgångar och detta beror mer på sättet man arbetat efter än något annat. In med egna produkter, krydda med klass och vips är man och nosar på SM-guld.

När Skellefteå äger vår egen arena, såväl på läktarplats som på isen, då är det nära till gråten. Avundsjukan dyker upp och likgiltigheten gör sig påmind. Vad är det som håller på att hända? Håller äktenskapet på att krascha? Jag börjar tvivla, känner vemod. Ingen tycks försöka rädda detta äktenskap i kris, det känns som att det är försent.

Jag är verkligen rädd och ledsen. Vad är det som händer med mitt livs största kärlek? Jag vill inte. Hör ni det. JAG VILL INTE! Jävla Timrå IK.

Redigerad kommentar