Timrå IK är som Titanic. Världens vackraste fartyg. Osänkbar.
Men nu tar båten in vatten och råttorna lämnar skeppet. Ni vet vilka jag menar. Det är skillnad på folk och folk.
Hursom....det är alltid vi längst ner som får ta skiten.
När skeppet sjunker svämmas hytterna längst ner överst först. Råttorna söker sig uppåt innan de överger skeppet.
Vi som älskar med all vår kraft och energi, vi som köper biljetterna, resorna, tröjorna.... köper dock inte längre vilket skitsnack som helst från Timrå IK:s ”elit”.
Ibland känns det som om det är människor, som inte ens vet hur klubbmärket ser ut, som har hela vårt lags öde i sina händer.
Ofta behandlar de oss som en billig dörrmatta.
Jag vet inte vad det handlar om för dom men… för oss handlar Timrå IK om identitet, stolthet och tillhörighet.
Timrå må vara ett skitlag i ES i år men det är VÅRAT skitlag.
Fattar ni? Vi lever för de där färgerna, för matcherna.
Vi fans är värda vår klubbs respekt.
Det känns inte så de sista åren.