Timrå IK

ÖstrandsNisse: Jag blir påmind om det titt som tätt vad oerhört lättretlig man är. Minsta lilla motgång, eller bara en sån simpel sak som att ens eget barn inte lyssnar på vad man säger, kan göra att inte allt men mycket kan gå överstyr.

Och varje gång påminns jag om senaste gången vi lirade lilla SM och den helt oskyldiga flickvän jag hade då som råkade säga eller göra nåt i mina ögon vanvettigt när jag lyssnade på webradion från matchen i Globen mellan AIK och Timrå. Jag skällde ut henne efter noter kommer jag ihåg. Inte ett av mina stoltaste ögonblick som medmänniska.

Dream Team: Jag är i grund och botten en jävla positiv människa. Jag brukar sällan se hinder och annat skit. Men nu är det illa. Uppförsbacken sträcker sig från Åstön till Stekenjokk, drivis, snörök och annat efter vägen.
Trots kärleken till föreningen häver jag ur mig att det är ett jävla skitlag jag håller på. Total avsaknad av skam i kroppen. Hade någon av de spelare som lirar i A-laget varit en av mina barn hade jag gått under jorden. Fy f-n så bedrövligt, fy f-n så illa.

I kväll fanns det inte ens en lång bussresa att skylla på. Bussen gick strax före 11.15 mot Midlanda och därefter flyg ner mot Göteborg. I dag fanns inget att skylla på, inte ett skit.

Det finns ingen mening att bli upprörd längre. Det här laget besitter inte mer kunskaper än de visar upp. Det här laget är så fruktansvärt dålig så att övriga elitserielag tar en match mot Timrå som ett 'skapligt hårt träningspass'. Det är säkert.

Tack alla ni förtroendevalda som sett till att det blivit så här. Köpa dyrt, och oscoutat, skita i juniorverksamheten, nonchalera sponsorer och supportrar. Det går ett tag sedan hinner verkligheten i kapp. Nu får föreningen chansen att komma tillbaka igen, i allsvenskan. Det kan säkert gå bra. En sak är säker. Med andra ansvariga för den förening som omsatt nära 100 miljoner per år kan det knappast bli sämre. Må alla ni som haft mandat i denna förening knuffas ut, så långt från föreningen, att ni aldrig kan återvända.