Timrå IK

Det är roligt när man kan förena nytta med inte bara nöje - utan även glädje.

Jag missade den första perioden av kvällens länsderby. Men jag hann slå mig ner lagom till dess att Lasse G och Ankan började rulla highlights i första periodpausen.

"Jaha... 3-0-ledning... reducering strax innan paus... Timrås andraperioder... hur mycket får man in på att Modo vinner andra perioden?".

Så gick tankarna och det visade sig att man på ett sällan skådat enkelt sätt kunde dubbla sina pengar med en dylik tankegång. 

Timrå sjönk som brukligt ner i knäet på PW i pytsen och lät Modo snurra fritt runt kassen och vi hade 3-3 inför sista.

Och tredje perioden börjar likadant. Men nu är det inte bara ängsligt, håglöst och dåligt - nu är det också slutkört. Det är fem rödvitklädda Jörgen Brinkar som glider runt i fyrtio sekunder - för att sedan byta med fem nya Jörgen Brinkar. Det var tacksamt att det fanns sarger kring isen i Fjällräven Center i afton - för det höll ihop Timrå IK:s lag till inte mer än fyrtio meter.

Arto på Canal+ satt i efterhand och förklarade att den andra periodpausen kom lägligt för TIK och att laget höjde sig i den tredje perioden. Det gjorde man ju inte. Det blev ju om möjligt ännu sämre än i den andra perioden.

Men man gjorde på något jävla sätt mål.

Jag antar att Alexander Larsson gjorde några tusentals mål i norska ligan (det bör man ha gjort för att vara aktuell för att återvända till Sverige och Elitserien) men han har aldrig gjort ett viktigare mål i sin karriär.

Även om det stod 3-3 på tavlan så hade ju Modo vunnit matchen. Det var ju bara en tidsfråga. Det kände nog samtliga aktörer på isen. 

Men det synnerligen oförtjänta 4-3-målet sänker Modo samtidigt som det ingjuter hopp och tro i Timråspelarna. Det var som om den svenska lagledaren vid sidan om skidspåret i den där sista tuffa stigningen valt att, istället för att skrika till Jörgen Brink att "du tappar tio sekunder för varje minuts jävla åkning idiotjävel. DU FÖRSTÖR FÖR HELA SVERIGE!", trycka upp en EPO-spruta i höger skinka.

Den där vattenlösliga tatueringen av Anton Landers nuna borde snart sitta på var Domusgubbes bröstkorg. Det är inte sunt att ett Elitserielags överlevnad ska hänga på ett par nittonåriga axlar, men det är han som driver på, kämpar, sätter igång de bra anfallen, slåss och visar hjärta.

Och det är han som dödar Modos (bäst i serien i PP) enda powerplay i den tredje perioden på det bästa sätt man någonsin kan döda den på. Genom att ta pucken, välja att inte bara skeppa ner den utan ta fart när läget finns, skrinna förbi en segare back och få med sig en hakningsutvisning.

Timrå har nu bara en ynka poäng upp till säker mark. Fyra upp till slutspel där SSK, hockeyvärldens svar på färgen grå, borde dala igen.

Men det här borde vara Timrå IK:s prioritet ett år då man misslyckats med alla de stora värvningarna:

1. Undvika kvalserien.

2. Undvika kvalserien.

3. Undvika kvalserien.

4. Undvika kvalserien.

och...

5. Undvika kvalserien.