Timrå IK

I kvalserien kan ingen höra dig skrika, men jag gillar läget. För utomsocknes med mer eller mindre stort engagemang för sporten ishockey är Timrå IK inte supersexiga. Vi är inte "mesta mästarna" som Djurgården, vi har inte 100 miljonersmiljoner fans som Leksand och vi har inte Conny Strömberg som Örebro har (enligt vissa härinne har vi dock egna varianter). När Timrå IK spelar bortamatch i valfri islada, som inte ligger i Övik - så stannar folk hemma. Det kommer ju ändå inte hända nåt spektakulärt iallafall liksom.

Här hittar vi grunden till varför jag gillar läget. Timrå får spela sina matcher lite i skymundan och vi plockar en hel del poäng utan att det blir ett mittuppslag i Sportbladet. Djurgården plockar en trea av Leksand och blir höjda till skyarna, samtidigt som både DIF och LIF analyseras in på bara skinnet (Hade inte Ölvestads kvalserieskägg växt väldigt lite sedan förra matchen? Verkade det inte som om Bibic möjligtvis glömt att knäppa ena damaskhållaren?). Timrå tuffar på vid sidan om och plockar sina poäng. Det skrivs nån liten artikel i Aftonbladet om att Murley gör mål och nån fullständigt okänd bloggare tycker Timrå har tur och att livet är orättvist i allmänhet.

Helt plötsligt har Timrå plockat så många poäng som krävs för få antingen guld eller silver i Lilla SM. Ingen vet riktigt vad som hände för det var ju nästan ingen som såg på. Alla damp-barn inom journalistkåren hade ju fullt upp att springa runt på Johanneshog eller i Tegera Arena för det var ju där som folk skrek mest och flest saker. Inte mig emot. Ni sköter ert så sköter vi vårt. Vi är ju bästa röd/vita laget och vi ger aldrig upp.

Efter 10 omgångar av elitserien brukar man säga att serien "sätter sig". I kvalserien kan man se tendenser efter 9 spelade omgångar. Så jävligt är det. Men bättre start än så här hade vi nog inte kunnat få. Nu kör vi!