Underbar seger igår.
Vet inte vad Tommy Andersson sa eller hur han såg ut i intervjun efter matchen igår. Men glad var han i alla fall.
Grabben och jag stod vid sargen mittemot och när han lämnade intervjun skrek vi för full hals "Vi vill se Tommy vinka", efter några halvförvirrade huvudvridningar såg han två glada rödklädda figurer på andra sidan rinken. Och han vinkade, sträckte armarna i luften och klappade händer under en bra stund. Det var en halvkultig upplevelse, det trodde jag knappt om den mannen.
Men det blev en njutbar hemresa igår kväll. 18 mil genom vispgräddetjock dimma, med Frank Zappas liveplatta "Hammersmith Odeon" i bilstereon och med samma frid i hjärtat som Karl-Bertil Jonsson hade på julaftonsnatten.
May it be continued...
Redigerad kommentar
Veckans hetaste skribenter
13.00
MOBILT
· 
