Olle: Så är det självklart också, stockholmsklubbarna har ett väldigt bra klientel i klackarna ur stämningssynpunkt. Röststarka män i skiftande, oftast yngre, åldrar. Det går inte att mäta sig med de oerhört stora klackarna dom har att tillgå, Djurgårdsklacken bestod av hela kortsidan idag kombinerat med deras aktiva sittplats. Det ser likadant ut på AIK:s matcher.
Det går som sagt inte att mäta sig med det, man har oerhört stora supportergrupper, men vi måste försöka maximera effekten av den klack vi har. Därför måste det sluta klappas hela tiden.
Så: ni som läser detta och känner igen er som personer som klappar händerna frenetiskt, försök att dra ner på det. Sjung istället. Använd rösten.
Veckans hetaste skribenter
9.50
MOBILT
· 
Knylan: Den stora skillnaden, om man nu ska ta DIF som exempel (vilket kanske var fel av mig), är väl att där står det väldigt många unga män. Det är ju lättare att "äga" arenan då. I Timrå det här året så har ju publiken svikit (av förklarliga skäl) och när man inte kommer upp i den röststyrka som behövs så får man heller inte med sig sittplats. Egentligen ska dom ju nästan "skrämmas" till att följa efter, det måste till ramsor som bygger på skrik och växelverkan, inte långrandiga verser.
Kollar man på DIF där då tex så SJUNGER dom ju tom igenom avgörande spelsekvenser i matchen, ramsorna slutar liksom inte bara för att Holmqvist prickar ribban (vilket han oftast gör).