Bragd-Birger: Respekt broder! Det är jävligt sexigt att vara Timråit. Vi är som ett fint lagrat årgångsvin. Inte alltid tagna på allvar. Hånade. Bespottade. Utskrattade. Men på något vis reser vi oss ALLTID på nio och kommer igen. Till slut suckar bara de andra och väser" Men vad faaaaan geeeee upp då nån gång era jobbiga jävla bönder". Ni är ju oemotståndligt charmiga. Hur fan bär ni er åt egentligen?
Tar man sig bara igenom järnridåerna av smädelser så är man lätt en favorit efteråt. "Snubben håller på Timrå, hissen kan nog fan inte gå ändå upp, men vad fan, det är en jävla sköning".
Hörru grabben! Skall du ha en bira? Nu snackar vi hockey och förbrödrar oss.
TIMRÅ IK - I NÖD OCH LUST TILLS JAG DÖÖÖÖÖR!!!!
Redigerad kommentar
MOBILT
· 
Ett kul minne för egen del var innan matcherna sändes via nätet och jag inte hade någon hockeykanal. Den lokala pizzerian kunde dock visa, om man tjatade/smörade. Hade gjort så i två dagar, och till slut fått ett 'ok, kom i morrn, vi visar Timrå'.
Gled in en kvart före match, bara för att mötas av en flackande pizzeriaägares blick och ett större sällskap skrålande aik:are. Efter en lång diskussion med pizzasnubben suckade han, tog fjärrkontrollen och böt kanal. 'Va faaan!' skrek aikarna, varpå pizza-dude pekar på mig och säger 'prata med honom, han vill se Timrå'...
Klart stel stämning efter det. Det slutade dock med att dom dröp av (stilfull avslutning när silverryggen i gänget hukar sig vid mitt bord och väser 'Du. Är. Så. Jävla. Slut. I. Huvudet').
Men, inget stryk och matchen fick jag se.