Timrå IK

Hahl Bundy: Kvalserien är en ångestladdad skapelse, men som neutral åskådare är det en sportslig höjdpunkt där de flesta matcher är mer eller mindre avgörande. Gårdagens omgång kändes mer avgörande än någon omgång tidigare. Nu när dammet skingrats så känns det som att Timrå mer eller mindre är klara. Rögle, Bofors och Djurgården gör upp om den andra platsen i finrummet till hösten.

Jag är naturen att jag tycker att en match mellan två lag som gäller väldigt mycket är bra mycket roligare än en träningsmatch som mitt favoritlag spelar. Av denna anledning så besökte jag igår alldeles frivilligt Eon för att få uppleva kvalserieatmosfären på plats utan att behöva känna någon ångest själv. En upplevelse som jag helt klart kan rekommendera.

Jag får säga att det var en fantastisk stämning i hallen. Publiken gjorde verkligen sitt för att stötta hemmalaget. Jag får erkänna att jag satt och höll rätt hårt på Timrå, så jag kan inte kalla mig helt opartisk. Störde mig bl a på en djurgårdare som satt framför. Mina någorlunda opartiska intryck från matchen är dock följande:

- En inte alltid välspelad match, men en fantastisk nerv och dramatik, där det aldrig gick att förutsäga vad som skulle hända förutom att det var uppenbart att Timrå skulle släppa in ett mål förr eller senare i andra perioden.

- Timrå uppvisade en fantastisk effektivitet och gjorde mål på i stort sett de enda målchanser de hade i de två första perioderna.

- Timrå har fortfarande problem med att ta sig ur egen zon. Det är alldeles för duttigt. Djurgården var dock alldeles för uddlösa för att utnyttja det.

- Djurgården var klart bättre än Timrå de första 50 minuterna och i andra perioden efter Timrås mål var de helt överlägsna.

- Jag har aldrig varit med om att man slagit av så många icing-puckar. Detta är något jag verkligen är för när det gäller gränsfall, men igår gick det till överdrift. Min känsla är att detta klart gynnade Timrå som fick byta trots att man stundtals var under mycket hårt djurgårdstryck.

Så då har man dragit sitt strå till stacken och bättrat på Timrås ekonomi en smula. Det blir trevligt att gå på derby igen till hösten. Då kommer jag dock att publiken är okunnig och störande igen. Tack för underhållningen!

Wayne Gresky:

Det är faktiskt en underlig känsla. Av någon anledning sitter jag bänkad vid Timrås matcher och följer dem med spänning på radio. Jag jublar när de gör mål. Jag svär när de släpper in mål.

Mycket märkligt.