Timrå IK

Först och främst: Jaaaaaaaaa!  Helvete vad skönt! En klump som funnits i magen sedan typ omgång 5 är upplöst och borta med vinden. Så med det sagt så vill jag säga: Alltså HELVETE vad skönt… I det här läget känns det som att allt bara kan - och kommer – bli bättre: Vi har gjort oss av med den s k sportchefen vi hade, vi har ny klubbchef med nya perspektiv och idéer, vi har flera kompetenta personer på väg upp i egna organisationen och därtill möjlighet att plocka in någon utifrån som är allt som inte Perra var. Sedan tror jag att flera spelare i den befintliga truppen kommer att växa till nästa säsong, och inte minst av den här framgången. Kort sagt så vädrar jag morgonluft. Timrå IK har varit nere och vänt, men vi kommer, som ALLTID, tillbaka.

Kvalet var ju sjukt nervöst och spännande, men det blev ändå inte den där direkta kniven-mot-strupen-dramatiken i någon match och det är jag sjukt tacksam för. Vi gick upp i topp direkt och sedan var aldrig platsen hotad. Visst, jag lackade också när vi slarvade bort poäng mot Örebro, men med facit i hand så var det ett bra resultat, klart där så hade det knappast varit fullsatt igår, och den lappen borde rimligtvis innebära att vi gör ett plusresultat på detta.

Innan kvalet så hade jag aldrig vågat drömma om något liknande det som skedde, men jag tyckte ändå att Timrå hade en rimlig chans. Jag trodde absolut inte att vi skulle gå plus mot DIF, men det allsvenska motståndet såg överkomligt ut; Rögle och Bofors räknade jag bort helt (…), och jag hade lite på känn att Örebro inte skulle vara ett nytt Växjö. Sedan Leksand då, tja Leksand är ju Leksand, när det väl kommer till kritan så vinner inte Leksand de avgörande matcherna. Känslan var i alla fall att faller vi så gör vi det mer på eget grepp än de andra lagens förmåga…. Men alltså helvete vilken kval-kross. Stor eloge till samtliga inblandade, karaktär var ordet.

Men ska man dissekera lite mer så är ju tveklöst framgången ett resultat av att flera nyckelspelare lyckades höja sin nivå flera snäpp, och av dessa så tycker jag den viktigaste av dem alla, Lundström, höjde sig allra mest.  Han var inte helt fläckfri men på det stora hela mycket bra och hade många avgörande räddningar varav några igår t ex. Annars då? Bremberg… Herregud, kan ingen klippa ihop ett youtube med hans passningar? Den igår var nog snyggast av alla, sanslöst! Murley var bra rakt igenom och att vinna kvalseriens poängliga tyder på – just det – karaktär och att man är bra/bäst när det gäller. Thorp var ju klasser bättre och börjar påminna en del om Sanny Lindström. Behåll honom. Lindqvist också var klart vassare än vad jag hade trott och producerade även bra, behåll honom med. Jaja bla bla, en stor eloge till samtliga. Kvalserien var en lagseger och en klubbseger och alla i och runt föreningen förtjänar att ta åt sig av äran.

Själv så hade jag förmånen att få ta del av segern mot DIF på plats i Hovet. Det var länge sedan jag stod i klacken senast och det var ett trevligt återseende, en del gamla profiler skådades men även väldigt många nya ansikten vilket ju både är trevligt och som flera redan varit inne på absolut nödvändigt för att klacken ska vara slagkraftig även framöver. Det var i alla fall riktigt kul att se gäng runt myndig ålder (?) hålla låda längst mot sargen. Fortsätt så! 1-3 målet var för övrigt ett av de skönaste jubel någonsin (uppe på samma nivå som Peltomaas 4-4 mot LIF, Åkerbloms i sudden mot Luleå osv), och i kaoset sekunderna efter så flög både jag och min mobil iväg på stolryggarna, mobilen överlevde och jag fick några blåmärken, men jag hade kunnat slå ihjäl mig där for all i care, det hade ändå varit värt det. 

Helvete, helvete, helvete vad skönt!