Dream Team: Gillar långrandigheten nu när du summerar känslorna kring kvalserien. Jag ser det så hära..
Timrå IK, jomen visst, så är det, alltid, ajtomatiskt.
Behöver nog inte kommentera vidare där.
Lulio Håccky?
Där uppe gnäller man lite och vips har man en Facebookhall nästgårds. Varför, tja har alltid varit duktiga på att bråka och det går fint att flyga dit från Riksdagshuset.
Rent logiskt, borde hallen ha hamnat i Östersund, eller i vår region.
För att, bara restenergin, frånluft, ur hallen skulle kunna klara hela Östersunds stads behov av värme på vintern.
Jämför klimatet i Lulio, hett på sommaren (öken) och kallt på vintern (tundra) (c:
Logik, njaa oklart är ordet sa Bull. Det känns då kallt i COOP Arena om hemmalaget BARA spelar oavgjort.
Kontenta, Lulio får mycket gratis. Hmm, ska dä alltid vara såå?
Leksands IF
All respekt för Leksands fans som respekterar andra och har hyfsat bra koll inom gruppen. Men, Smidjegrav är en trevligare bortaarena än Ejendals, tycker då jag som besökt båda.
Rögle BK eller alternativen
Denna sitter långt inne men, all heder till Rögle som mirakulöst slog ut Mif Håcky, förlåt Malmö IF eller vad de nu kallar sig för tillfället.
Trots, eller kanske på grund av domarnas hantering av några matcher innan vår kvalserie.
Det blir tuffa resor dit ner på många vis, jo jag vet, mmmmm...
Nästa säsong
Ptja, ärligt talat, undrar man om inte nästa år kommer att starta med 14-16 lag i en låst liga som i Finland..
Ren magkänsla här, inget man har sett något konkret om. Men det glunkas i korridorerna.
Det känns bra att föreningens ekonomi är på rätt väg även om man inser att det är en svår balansgång som väntar.
Hoppas verkligen att varumärket håller i sponsorkretsar.
Kanske borde man våga tänka större som i GIF-fallet? Samarbete i regionen.
I vårt fall skulle man kuna tänka sig Mittnorden Trondheim - Östersund - Timrå/Sundsvall - Finland (Kapanen, Koskinen, Krykov osv..)
Ja, ja stadsbor, var än ni håller till. Kalla inte detta för idestöld för det här var redan förre landhövdingen inne på vad gällde regionsfrågan politiskt. Sedan får man tycka vad man vill om honom i övrigt.
-Det är skönt att få återgå till hängmattan, Kvalserien is da shit, but extremely stressful..
Långrandig, jepp, nu är det ett sommarlov man kan stå ut med.
Eventuellt tvättas den genomsvettiga rödvita matchtröjan förvärvad den senaste Proffslockout säsongen... Kommer det en till NHL-strejk tro?
Man kan ju alltid torka matchtröjan utomhus när vårvärmen kommer på besök i nästa vecka. Nynnade på Ulfs Ett hjärta är alltid... osv.
-Ha dä gått å Tack för ordet, ALLA ni rödvita som stöttar TIK. d:-)
Ps.
Heja Skellefteå.. 0-1 6 matcher kvar.
Ds.
MOBILT
· 
Men slutspel är slutspel och kvalspel är förstås inget annat än just kvalspel. Men frågan är när en vinst känns som skönast. I framgång eller i motgång? Ja, i motgång ska då läsas som i kvalspel, men det fattade du säkert.
T.ex så lägger jag vinsten mot Leksand, eller kanske mest av allt Matt Murleys 4-2 (den jäla glidarpicken gnetar åt sig beröm för ett mål som inte betyder nåt, IGEN!!1!).
Känslan när pucken går in är... extremt kortfattat magisk. Det går såklart att sätta ord på känslan, men samtidigt var det så många olika känslor som rymdes under de minuter omedelbart efter målet att det i samma läge är helt omöjligt att förklara, utan att bli extremt långrandig och faktiskt totalt grinfärdig. För helvete vad man har svurit åt det här lagets prestationer den gångna säsongen. Men likförbannat har man stått där på ståplats VARJE JÄVLA MATCH, och lika idiotiskt optimistiskt verkligen trott på den där vändningen, att nu sitter snart spelet. Pärra "har en plan". Joråsåatte, det vet vi ju hur det gick med det.
Båda vinsterna mot DIF ligger också i topp såklart. Iom att jag inte såg bortafighten så håller jag segern efter målet i boxplay som något värre. Men där grundlades nog att vi tilllslut fixade det.
Kort sagt så var jag så totalt slut efter Leksandssegern att jag inte klarade av att köra bilen hem. Inte med en gång iaf, för hem kom jag ju. Jag var tvungen att stänga av bilen, lägga pannan mot ratten och samla mig under några minuter, bara för att kunna ta in att vi banne mig hade grejat nytt kontrakt. Totalt jävla osannolikt om vi backar bara ett par månader! But we did it! Ursäkta språket här va. Men laget jag älskar mer än något annat på denna jord, som var så nerpissat, nerkräkt och utdömt, klarade sig faktiskt kvar i den högsta serien! Även fast inga andra än vi själva trodde på det. Ja, fast jag tvivlade länge jag med, det sa jag ju. Men att ge upp helt, utan kamp, det fanns ju förstås inte. Vi spelade mästarkvalhockey när det gällde som mest, helt enkelt!!!
Nu blev jag väldans långrandig ändå, sorry för det.
Redigerad kommentar