Kärleken till ett lag är som herpes. Man blir aldrig av med den. Den är en del av blodet. I bland slår den ut som en sårig blomma, men oftast skvalpar den runt som syra i blodet, som en sjukdom, som mörker, som en droppe ljus mitt i den förbannade vardagen.
Min kärlek för Timrå föddes före jag började följa det här laget, och bortom det här laget ser jag mig inte.
Jag skulle inte vara lika lycklig om jag höll på ett annat lag, oavsett om Timrå köper eller inte köper stora spelare. Därför jag håller jag på Timrå.
Vet ni vad Timrå betyder?
Timrå är en stolthet.
Vi älskar med hjärtat. Eller själen. Det är viktigt att komma ihåg det när snacket går.
För även om det krävs pengar för att vinna titlar är allt utan värde om vi inte har möjlighet att känna äkta glädje över dem.
Styckar vi upp hjärtat och säljer det i lösvikt spelar det ingen roll hur många titlar vi vinner efteråt.
Vi kan ändå inte känna något.
Jag vet hur mitt hjärta låter. Jag vet vilka sånger det sjunger.
Det gör nog ni oxå.
MOBILT
· 
screenshot20241122-061117.png
