Angående att vi återigen ser två gamla TIKare i den röd-vita tröjan igen känns det självklart skitkul! Nåja, för den ene så var det inte så länge sen som han spelade med oss men för Niklas Nordgren så är det ju några säsonger sen. Jag måste erkänna att jag bölade en skvätt på läktarplats idag. När Sebastian Erixon presenterades kändes det sådär bra som det gör när någon man unnat all framgång i världen TROTS att han lämnade laget jag älskar återvänder. Ja, jag kunde inte hjälpa att det kändes förbannat skönt att se honom åka ut på isen igen. Nu är han ingen frälsare, absolut inte, men då han tillsammans med Crippe (och möjligen någon eller några av de juniorer som finns med alla gånger under försäsongen) har sina rötter i klubben ända sedan barnsben så var det en härlig känsla att se honom i Timråtröjan på nytt! Sebastian Erixon gick i den förskoleklass jag jobbade i på Böle skola läsåret 1995/96. Otaliga var de raster som spenderades på skolplanen utanför utövandes landhockey med undertecknad som självklar deltagare tillsammans med de killar som älskade spelet med klubba och boll. Allting har en början någonstans....
Och Gunno på det här... jag börjar ana en strimma hopp här trots allt. Även om vi kommer att ha erbarmligt små marginaler att spela på och att vårt hopp står till att alla spelare fixar att spela på max samtidigt som deras utveckling stadigt går framåt, 3x20 under 55 omgångar. Det är väl inte för mycket begärt, eller?
Dream Team: Nä precis. Det är inte för mycket begärt. Egentligen är det det enda man kan begära av det här laget; att med små marginaler skall alla göra sitt yttersta varje match. Men vi ska också komma ihåg att det gäller som tur är samtliga lag. Det är så jämnt att inte ens det mest stjärnspäckade laget kan åka runt på en skridsko :-). Frågan är om de andra lagen också klarar det?
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Jag måste erkänna att jag bölade en skvätt på läktarplats idag. När Sebastian Erixon presenterades kändes det sådär bra som det gör när någon man unnat all framgång i världen TROTS att han lämnade laget jag älskar återvänder. Ja, jag kunde inte hjälpa att det kändes förbannat skönt att se honom åka ut på isen igen. Nu är han ingen frälsare, absolut inte, men då han tillsammans med Crippe (och möjligen någon eller några av de juniorer som finns med alla gånger under försäsongen) har sina rötter i klubben ända sedan barnsben så var det en härlig känsla att se honom i Timråtröjan på nytt!
Sebastian Erixon gick i den förskoleklass jag jobbade i på Böle skola läsåret 1995/96. Otaliga var de raster som spenderades på skolplanen utanför utövandes landhockey med undertecknad som självklar deltagare tillsammans med de killar som älskade spelet med klubba och boll. Allting har en början någonstans....
Och Gunno på det här... jag börjar ana en strimma hopp här trots allt. Även om vi kommer att ha erbarmligt små marginaler att spela på och att vårt hopp står till att alla spelare fixar att spela på max samtidigt som deras utveckling stadigt går framåt, 3x20 under 55 omgångar. Det är väl inte för mycket begärt, eller?
Redigerad kommentar