Det är höst ute. Jag sitter här med min rastlöshet, med min iver.
Jag sitter o väntar på att mjukt få falla in i ledet som rör sig mot Eon.
För mig är Timrå IK en väg ut ur sorgen, ut ur leda, ut ur allt det som vill hålla en tillbaka. Hockeyn är livsviktig för mig.
Jag har kopplat upp hjärtat mot Timrå. Idag är jag ett öppet spjäll rakt in in i Röd Vitt-land. Hjärtats land.
Snart är det premiär. Imorgon hänger vi av oss mörkret som en gammal rock. Imorgon rör vi oss ljusa o lätta på gatorna.
Vi kanske inte är störst. Vi kanske inte ens är bäst. Vi är säkert inte vackrast. Men det rör mig inte. Det betyder ingenting.
Det är inte ens en fimp i en pissränna. Det är en natt som flytt. Det är mörker som skingrats. Kärleken är konstant.
Väl mött i världens vackraste Röd-Vita dans.