Det finns mycket som gläder med årets upplaga av Timrå IK. Visst finns det fortfarande några saker som kan bli bättre, men att laget kommer sälja sig dyrt är det ingen tvekan om. Några punkter som varit positivt så här långt:
1. Fysiken. Laget spelar ett oerhört jobbigt spel där man hela tiden är i rörelse. Åker enormt mycket skridskor. Är troligtvis bäst tränade laget i serien – rent fysiskt.
2. Inställningen. Det här är ett kollektiv som verkligen anammat devisen ”Vi är Timrå och vi ger aldrig upp”. En inställning till att ge allt i varje match och i varje moment – kommer ge extra sköna poäng.
3. Ledarskapet. Montén har gett laget en spelidé som fungerar! Dessutom är han allt det Perra inte var när det gäller att coacha laget. Succé!
4. Målvakt. Äntligen har laget en målvakt som kan stå på huvudet och rädda laget vissa matcher. Bellissimo har visat att han kan stänga igen kassen.
5. BoxPlay. Ett sorgebarn i fjol. Just nu näst bästa boxplayet i serien (94,44%). 1 insläppt på 18 BP. Här måste vi nämna ”Bagarn” som var enorm igår!
6. PowerPlay. Ett sorgebarn i fjol. Just nu bästa laget i den spelformen (33,33%). 5 mål på 15 PP. Just PowerPlay var ju det många med mig var mest bekymrad för inför säsongen då vi tyckte att laget saknade en playmaker…
7. Försvaret. Tycker att backarna spelar mycket mer resolut och med ett större självförtroende än förra säsongen. Känns mycket tryggare och nu slipper man sitta där och vara nervös när pucken kommer över egna blå.
8. Vinna rätt matcher. Timrå IKs stora sorgebarn under de senaste säsongerna. Man kunde vinna mot topplagen men ändå inte mot bottenkollegorna. I år har man redan vunnit mot AIK, MoDo, Rögle och tagit poäng borta mot Växjö. Det är dessa lag man skall ta poängen mot.
Kan bli bättre (måste bli bättre…):
Effektiviteten. Vi kan inte lita på att det räcker att göra 1-2 mål per match och ändå ta poäng. Man kan inte lita på att Bellissimo och Jocke ska hålla nollan eller bara släppa in ett mål varje match.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Det finns mycket som gläder med årets upplaga av Timrå IK. Visst finns det fortfarande några saker som kan bli bättre, men att laget kommer sälja sig dyrt är det ingen tvekan om. Några punkter som varit positivt så här långt:
1. Fysiken. Laget spelar ett oerhört jobbigt spel där man hela tiden är i rörelse. Åker enormt mycket skridskor. Är troligtvis bäst tränade laget i serien – rent fysiskt.
2. Inställningen. Det här är ett kollektiv som verkligen anammat devisen ”Vi är Timrå och vi ger aldrig upp”. En inställning till att ge allt i varje match och i varje moment – kommer ge extra sköna poäng.
3. Ledarskapet. Montén har gett laget en spelidé som fungerar! Dessutom är han allt det Perra inte var när det gäller att coacha laget. Succé!
4. Målvakt. Äntligen har laget en målvakt som kan stå på huvudet och rädda laget vissa matcher. Bellissimo har visat att han kan stänga igen kassen.
5. BoxPlay. Ett sorgebarn i fjol. Just nu näst bästa boxplayet i serien (94,44%). 1 insläppt på 18 BP. Här måste vi nämna ”Bagarn” som var enorm igår!
6. PowerPlay. Ett sorgebarn i fjol. Just nu bästa laget i den spelformen (33,33%). 5 mål på 15 PP. Just PowerPlay var ju det många med mig var mest bekymrad för inför säsongen då vi tyckte att laget saknade en playmaker…
7. Försvaret. Tycker att backarna spelar mycket mer resolut och med ett större självförtroende än förra säsongen. Känns mycket tryggare och nu slipper man sitta där och vara nervös när pucken kommer över egna blå.
8. Vinna rätt matcher. Timrå IKs stora sorgebarn under de senaste säsongerna. Man kunde vinna mot topplagen men ändå inte mot bottenkollegorna. I år har man redan vunnit mot AIK, MoDo, Rögle och tagit poäng borta mot Växjö. Det är dessa lag man skall ta poängen mot.
Kan bli bättre (måste bli bättre…):
Effektiviteten. Vi kan inte lita på att det räcker att göra 1-2 mål per match och ändå ta poäng. Man kan inte lita på att Bellissimo och Jocke ska hålla nollan eller bara släppa in ett mål varje match.