Vad kännetecknar en klubb? Ett vackert förflutet? Inlåsta pokaler i glasskåp? Svartvita bilder på gamla spelare på skridskor? Jag är tveksam. Jag tror att det enda som kännetecknar en klubb är… matchen som ännu inte spelats.
När det gäller Timrå IK så väger drömmarna om framtiden mer än ett ärofyllt förflutet. Om inget görs så kommer det vara drömmarna om vägen tillbaks till finrummet som dominerar årtionden framöver. Kanske t om så här illa: Drömmen om att Timrå IK ska återuppstå nångång. Vem vet?
Timrå IK är den där ditmålade flugan i pissoaren. Ständigt baktalad, ständigt pissad på. Vi vet det. Ingen skulle sakna oss mer än vi själva.
Samtidigt har vi ett J20 lag som börjat dansat bra. Vi har en framtid o vi arbetar mot den. Klubben, spelarna, supportrarna. En för alla..alla för en.
När man talar om kulturer i olika klubbar blir det gärna lite flummigt. Det är lätt att fastna i myter. Kultur är inte bara något "som sitter i väggarna". Kultur är inte ständiga nostalgitrippar eller rotande i det som varit. Det är svårt att titta bakåt när man ska gå rakt framåt.
Ett lags Kultur sker här och nu. Kultur skapas dagligen, i det stora och i det lilla... t om i hur man klär sig när man är ute bland folk, hur man för sig, vad man säger och inte säger till pressen osv. Kultur bryr sig väldigt lite om det som har varit.
Just nu är det så här för Timrå IK: Det enda som går att vinna är framtiden. Det förflutna är lika dött som grus... just nu.
Det som gäller för Timrå IK nu är att foga samman bitarna från sitt fina förflutna med den hägrande framtiden.
Vi behöver ha in några proffs. LO kommer att hålla i länge..som det ser ut. Vi måste till varje pris undvika KS.
Visst.. det kostar säkert malare… men vad är kostnaden om Timrå åker ur och vi inte har gjort det som står i vår makt med att förstärka?
Då har vi satsat hela föreningens existens. Är det värt det?
· 
Vad kännetecknar en klubb? Ett vackert förflutet? Inlåsta pokaler i glasskåp? Svartvita bilder på gamla spelare på skridskor? Jag är tveksam.
Jag tror att det enda som kännetecknar en klubb är… matchen som ännu inte spelats.
När det gäller Timrå IK så väger drömmarna om framtiden mer än ett ärofyllt förflutet. Om inget görs så kommer det vara drömmarna om vägen tillbaks till finrummet som dominerar årtionden framöver.
Kanske t om så här illa: Drömmen om att Timrå IK ska återuppstå nångång.
Vem vet?
Timrå IK är den där ditmålade flugan i pissoaren. Ständigt baktalad, ständigt pissad på. Vi vet det. Ingen skulle sakna oss mer än vi själva.
Samtidigt har vi ett J20 lag som börjat dansat bra. Vi har en framtid o vi arbetar mot den. Klubben, spelarna, supportrarna. En för alla..alla för en.
När man talar om kulturer i olika klubbar blir det gärna lite flummigt. Det är lätt att fastna i myter. Kultur är inte bara något "som sitter i väggarna".
Kultur är inte ständiga nostalgitrippar eller rotande i det som varit. Det är svårt att titta bakåt när man ska gå rakt framåt.
Ett lags Kultur sker här och nu. Kultur skapas dagligen, i det stora och i det lilla... t om i hur man klär sig när man är ute bland folk, hur man för sig, vad man säger och inte säger till pressen osv.
Kultur bryr sig väldigt lite om det som har varit.
Just nu är det så här för Timrå IK: Det enda som går att vinna är framtiden.
Det förflutna är lika dött som grus... just nu.
Det som gäller för Timrå IK nu är att foga samman bitarna från sitt fina förflutna med den hägrande framtiden.
Vi behöver ha in några proffs. LO kommer att hålla i länge..som det ser ut.
Vi måste till varje pris undvika KS.
Visst.. det kostar säkert malare… men vad är kostnaden om Timrå åker ur och vi inte har gjort det som står i vår makt med att förstärka?
Då har vi satsat hela föreningens existens. Är det värt det?