Timrå IK

Här är en sms-konversation med en av mina polare som påstår sig att inte vara en medgångare.

- Ska du med på hockey på onsdag?
- Nej pallar inte gå och kolla när dom bara förlorar, kollar på tv istället.
- Din jävla medgångare...
- Nej, jag har sett alla matcher ju.
- På tv ja..
- Ja, samma sak.

Det där är skrämande för mig att läsa, riktigt skrämmande. För mig är det lättare att få med mig supportrar till andra lag på Timrås matcher än att då med folk som faktiskt är tikare.
När folk tycker det är samma sak att följa sitt favoritlag på tv som live, då har det gått för långt...

Kan förövrigt tillägga att han inte bor i Ånge som jag utan har flyttat och bor i Sundsvall. Så det kan han inte heller skylla på.

nectis: Jag har svårt för uppfattningen att man ser matcherna på tv för att inte bli lika besviken, det är ju egentligen det totalt motsatta. Att se en match på tv gör ju bara att man gräver ner sig i sin egen besvikelse, det blir svårare att släppa. Ser man matcherna live på plats så kan man trots allt lämna åtminstone en del av sin besvikelse på plats och sen åka hem. 

Min tes är helt enkelt att supportrar som sällan/aldrig ser matcherna på plats mår sämre än de som gör det. Tänk på det nästa gång ni gör ett aktivt val att stanna hemma.

nectis: Så skrämmande är det ju inte. Jag lider något fruktansvärt när vårt lag förlorar, tur man bor i en annan del av Kö...Sverige. Härhemma slår jag av när jag mår dåligt. Jag pallar inte se skiten ibland. Jag är väl mentalt svag då, medgångssupporter....hur gör ni riktiga supportrar? Tar Losec?

nectis: För mig har det gått så långt att jag har ångest på matchdagen. De senaste matcherna har jag inte ens kollat början på, utan slagit på efter halva matchen bara för att kolla vad det står. Om det är jämnt så fortsätter jag titta. Detta trots att jag  betalar 399 spänn i månaden för skiten.
Då är det lätt att förstå varför folk inte tar sig ut till arenan. För jag lär knappast vara den enda som känner så här.