Ganska enkel diskussion det här egentligen. Tycker jag.
Timrå IK tillhör det sämsta hemmalaget på elitnivå i modern tid. Det är här problemen ligger. De allra flesta.
Det handlar om hemmaspelet, att vi inte klarar av att vinna på hemmaplan.
Jag blir än mer orolig när spelarna pratar om rädslan att förlora hemma. Den där ängsligheten har förstört många hemmamatcher. Däremot förstår jag deras känsla fullt ut efter all misär när slutsignalen tjuter.
Jag tror inte det finns några genvägar förutom att gå ut och köra stenhårt från start. Precis som vi gjort i bra många bortamatcher de senaste åren. Vi måste visa vilka som bestämmer i vår hemmaarena. Från isen men framförallt också från läktaren. Spelarna behöver ett enormt stöd i ryggen.
Skulle dom haft det tror jag det hade lossnat på hemmaplan redan. Jag är helt övertygad om att segrarna kommit om ljudkulissen varit så som i Rögle där känslorna är enorma av minsta lilla domslut emot eller liknande. Mycket handlar om känslor.
Det var bättre förr. Då kunde publiken lyfta fram Timrå till seger.
Men det finns fortfarande tid att reparera detta. Än så länge. Men tiden krymper, så det gäller att skynda på.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.