Greven: Jag var för ung då (12 år) för att komma ihåg hur matcherna slutade. 8-0-matchen minns jag mycket väl. Likaså 6-0 hemma mot Leksand i kvalserien 1981. Det är nog ett av mina allra första starka minnen av hockey med Timrå IK som har stannat kvar. Ramsan "krossa Leksand, klapp, klapp, klapp" är nog ett av de första minnena från att det fanns en klack när man gick på hockeymatcher.
Enligt mina siffror stämmer 2-4 mot Mora mycket väl. 1-3 torkade vi med mot Örebro och i de båda mötena med Luleå - som blev laget som snöt direktkvalsplatsen mot Sport ifrån oss med endast en poäng - kryssade vi hemma, 2-2 och förlorade borta, 3-5. Trist att stypa på enndast en poäng då vi hade överlägsen målskillnad.
Vilka förluster kommer man ihåg bäst från "the good old eighties"? 0-10 mot Björklöven i ES 1981/82 är självklar men den var jag aldrig på. 2-16 hemma mot S/G 83 i allsvenskan 1985/86 minns jag dock. Det var väl nånstans i den åldern jag började bli en av inventarierna i Timrås olika ishallar vad namn beträffar.
Dream Team: Jobbiga förluster? Mina spontana i inbördes oordning. Någorlunda kronologi. Ingen faktakoll utan gissning av åren.
Förlust hemma mot sollefteå 86. Vi missade allsvenskan och sundsvall och sollefteå (nej kids, inte skellefteå utan sollefteå) gick dit.
Förlust hemma mot Hammarby i allsvenskan med S/T -92 Mittenlag och säker play off blev jätteras i slutomgångarna och färdigspelat. Riktigt värdrlös insats av hyggligt lag. Rykten om lönebråk.
Förlust mot nyköping i play off 1 97 i två raka efter förlängning. Nystart och hårdsatsning efter svältåren. Obesegrade i en fortsättningsserie efter jul som var alla transportsträckors moder. Nyköpings dåvarande största framgång. (senare nådde de ju kvalserien. Roligare att vinna hemma då -00 om någon minns...)
Sjunde kvarten mot Modo, slumpmålet som avgjordr, känslan att vi var det bättre laget, halsbrännan när modo sen gick och vann hela skiten.
Semin mot HV, chans att avgöra serien hemma, osannolika skenan som lossnade och interference på backe när HV avgjorde. Sen utslagna i kommande matcher.
Dream Team: 0-10 mot Löven...jisses, där grundlades vad som närmast kan betraktas som ett livslångt sjukdomstillstånd för mig. Dvs kärleken till Timrå IK. På nåt märkligt j-a vis har just den matchen etsat sig fast som inträdet i vad som för mig innebar att gå från vagt intresserad till autistiskt fixerad supporter.
Timrå och Löven låg tillsammans i toppen innan den matchen, det var knökfullt på läktarna och jag var där med farsan. F.ö ett av allt för få liveupplevelser jag delat med min numera bortgångne far. Ståplats var det naturligtvis och jag minns att jag stod och sträckte på mig samt småhoppade för att öht se nåt. Tills baklängesmålen trillade in.
Vid ställningen 0-5, tror jag det var, gick jag ut och bort där ismaskinen stod. Jag pallade inte se eländet längre och hade helst velat åka hem. Varje baklängesmål gjorde fysiskt ont. Ja, jag minns det så...som knivhugg rätt i bröstet. Det är mycket starka minnen av några av mitt livs första känslor av hjärtesorg.
Helst av allt ville jag bara lämna, slippa se mer av slakten. Men farsan var smålänning. Hade man betalt för nåt såg man självklart till att till fullo ta del av det man slantat för.
· 
Enligt mina siffror stämmer 2-4 mot Mora mycket väl. 1-3 torkade vi med mot Örebro och i de båda mötena med Luleå - som blev laget som snöt direktkvalsplatsen mot Sport ifrån oss med endast en poäng - kryssade vi hemma, 2-2 och förlorade borta, 3-5. Trist att stypa på enndast en poäng då vi hade överlägsen målskillnad.
Vilka förluster kommer man ihåg bäst från "the good old eighties"?
0-10 mot Björklöven i ES 1981/82 är självklar men den var jag aldrig på.
2-16 hemma mot S/G 83 i allsvenskan 1985/86 minns jag dock. Det var väl nånstans i den åldern jag började bli en av inventarierna i Timrås olika ishallar vad namn beträffar.