mikenomad: Ja, sannerligen. Lika nära i tiden som kritaperioden, ungefär. Man undrar ju hur länge Nubben & co. hade tänkt agera struts och stoppa huvet i sanden, för att det förr eller senare skulle märkas att det här laget saknar offensiv styrka visste ALLA redan när man gick på sommarträning. Visst, förhoppningar hit eller dit och "rätt utveckling" och spelare som överraskar positivt. För att nå den förhoppningen och nå rätt utveckling måste ett lag ändå ha rutinerade pjäser som kan stå upp och visa vägen när det blåser lite snålt, precis som det gjort ända sen det där novemberuppehållet. De mest rutinerade vi har är väl Niklas Nordgen och Jonte Hedström. Ja, även Crippe och Pelle Hallin har ju varit med ett tag i såväl slutspel som kvalserier. Tyvärr lyser dessa herrars offensiva kvalitéer i regel med sin frånvaro. Gunno givetvis undantagen där, men nu har ju han lyst med sin frånvaro på helt andra grunder.
För att finna en lika stor känsla av uppgivenhet som jag känt en tid räcker det om vi backar ungefär ett år. Men där och då hade det redan hänt saker. Perra hade fått foten och vi hade fyllt på med några spelare som vi på förhand trodde kunde styra upp de brister som fanns. Nu vill jag väldigt gärna tro att det redan hänt saker och förhoppningsvis får vi veta mer om det nu på måndag under "krismötet". Ett möte som jag tyvärr inte kan närvara vid.
Dream Team: Det som oroar mig mest är hur laget fullständigt vikit ner sig de senaste veckorna. Att vi inte har offensiven visste vi, men om vi inte heller har attityden så...har vi ingenting.
Det är ju sjukt egentligen att vi fortfarande har en god (teoretisk) chans att undvika kvalserien. 7 poäng upp. Det borde få det här laget att strida som bandhundar. Men icke.
Förklaringarna är väl dom du nämner, med brist på offensiva ledare. Frågan är bara hur man kunde inbilla sig att Crippe skulle ta den rollen, eller varför man så konsekvent satsat på defensiva centrar. Att man sedan fått ut nada av Friberg, samtidigt som Önerud gått bakåt hjälper knappast till. Inte heller när man gör en ny Jesper Samuelsson-värvning i Sterner, och en felscoutning i Bäckström.
Men som sagt: det största misslyckandet i det här lagbygget är den mentala biten. Man var tydliga med att man skulle budgetsatsa, och inrikta sig på spelare med attityd och som brinner av revanschlusta. Alla som sett spelarna försöka agera Mållgan ute på isen den senaste tiden inser att det inte riktigt blev så.
Nu måste man, återigen, panikagera. Sannolikt försöker man bli av med ett par av dom mest menlösa spelarna. Hitta något nytt på återvinningscentralen. Lappa och laga. Hej och hå.
· 
Man undrar ju hur länge Nubben & co. hade tänkt agera struts och stoppa huvet i sanden, för att det förr eller senare skulle märkas att det här laget saknar offensiv styrka visste ALLA redan när man gick på sommarträning. Visst, förhoppningar hit eller dit och "rätt utveckling" och spelare som överraskar positivt. För att nå den förhoppningen och nå rätt utveckling måste ett lag ändå ha rutinerade pjäser som kan stå upp och visa vägen när det blåser lite snålt, precis som det gjort ända sen det där novemberuppehållet. De mest rutinerade vi har är väl Niklas Nordgen och Jonte Hedström. Ja, även Crippe och Pelle Hallin har ju varit med ett tag i såväl slutspel som kvalserier. Tyvärr lyser dessa herrars offensiva kvalitéer i regel med sin frånvaro. Gunno givetvis undantagen där, men nu har ju han lyst med sin frånvaro på helt andra grunder.
För att finna en lika stor känsla av uppgivenhet som jag känt en tid räcker det om vi backar ungefär ett år. Men där och då hade det redan hänt saker. Perra hade fått foten och vi hade fyllt på med några spelare som vi på förhand trodde kunde styra upp de brister som fanns. Nu vill jag väldigt gärna tro att det redan hänt saker och förhoppningsvis får vi veta mer om det nu på måndag under "krismötet". Ett möte som jag tyvärr inte kan närvara vid.
Redigerad kommentar