Carl Lejonkräk: det sämsta som hänt under min tid som jag följt Timrå IK är just sammanslagningen med ST hockey. Där tappade Timrå IK fart. Det finns inte ett enda positivt ord att säga om det samarbetet, det tror jag de som håller på Sundsvall skriver under på.
Det största problemet som Timrå haft att brottas med under senare år är den usla ekonomin. Som ringar på vattnet har de negativa skriverierna fått stora delar av hockeyetablisemanget att vända Timrå IK ryggen och när det funnits tillfälle att kasta skit på Timrå så har det gjorts så. Naturligtvis är det ingen annans fel än Timrå IK själv. Under en rad av år var man för naiv i sitt ekonomiska tänk. Man shoppade hejvilt och det där åtråvärda guldet som nådde kulmen i och med Lehtonens tappade skridskoskena var början på slutet. Föreningen hade shoppat för pengar man förvisso hade men som skulle räcka till andra saker än enbart A-lagets försök att vinna ett SM-guld.
Det här shoppandet som gjordes i ett antal år, som ställde föreningen i en knepig ekonomisk situation är det absolut sämsta som kunde ha hänt. Från att ha varit ett lag som spelare ville komma till så var Timrå IK ett lag som fick betala avsevärt högre löner få att få hit en spelare. Och på den vägen är det.
Det som får mig att ändå hoppas är Skellefteås framgångar. Jag tror inte att det är speciellt mycket mer exotiskt att flytta till Skellefteå än Sundsvall-Timrå. Det handlar om produkten man erbjuder. Här ligger Skellefteå i framkant, och här har vi massor att lära. Har en förening en bra organisation, en trygghet att falla tillbaka på, så kommer spelare att söka sig dit. Inte ens när man entledigade Anders så påverkar det föreningen. Man hade ett mål, man var stark i situationen.
Jag ska inte påstå att vi ens är i närheten av Skellefteås arbete, men vi har något på gång. Jag jobbar väldigt nära inpå den ungdomssatsning Timrå IK bedriver och jag måste säga att jag gillar det jag ser. Det var längesedan det jobbades så målinriktat som det görs just nu. Därför är det lite synd att A-laget inte förmår att knyta ihop säcken. Vad det verkar räcker inte laget till och att åka ut nu är väldigt olyckligt. Det innebär i så fall en total sanering av ekonomin, något som påbörjats, men som måste stramas åt ytterligare med en degradering.
Hade vi klarat av detta är och dess stålbad så tror jag att det vänt. Nu verkar det som att vi tillslut inte mäktar med en nästan omöjlig uppgift. Jag hoppas att det för något gott med sig även om det känns som att någon satt en dolk i ryggen.
Men vi kommer igen, var så säker. Det andas hockeykultur i Timrå, den tar ingen ifrån oss.
250kg kärlek: Kul att höra att det finns go i föreningen nedifrån så att säga. Tyvärr så andas det hockeykultur på många ställen i Sverige men endast tolv får vara med och jag tror att detta gör mer skada än nytta för svensk hockey. Fler lag skulle öka intresset, ge fler juniorer chansen att spela elithockey och ge fler föreningar som andas hockeykultur en ärlig chans att spela med de stora elefanterna. Snart måste jag säga så är det dax med någon form av uppror från fansen (kunderna) som enligt alla undersökningar som gjorts vill se fler lag i serien. Tyvärr så har allt för många föreningar mer eller mindre dött när de åkt ur elitserien eller satsat för att komma dit och detta är ingenting annat än en stor skandal som inte gynnar svensk ishockey för fem öre.
· 
Det största problemet som Timrå haft att brottas med under senare år är den usla ekonomin. Som ringar på vattnet har de negativa skriverierna fått stora delar av hockeyetablisemanget att vända Timrå IK ryggen och när det funnits tillfälle att kasta skit på Timrå så har det gjorts så.
Naturligtvis är det ingen annans fel än Timrå IK själv. Under en rad av år var man för naiv i sitt ekonomiska tänk. Man shoppade hejvilt och det där åtråvärda guldet som nådde kulmen i och med Lehtonens tappade skridskoskena var början på slutet. Föreningen hade shoppat för pengar man förvisso hade men som skulle räcka till andra saker än enbart A-lagets försök att vinna ett SM-guld.
Det här shoppandet som gjordes i ett antal år, som ställde föreningen i en knepig ekonomisk situation är det absolut sämsta som kunde ha hänt. Från att ha varit ett lag som spelare ville komma till så var Timrå IK ett lag som fick betala avsevärt högre löner få att få hit en spelare. Och på den vägen är det.
Det som får mig att ändå hoppas är Skellefteås framgångar. Jag tror inte att det är speciellt mycket mer exotiskt att flytta till Skellefteå än Sundsvall-Timrå. Det handlar om produkten man erbjuder. Här ligger Skellefteå i framkant, och här har vi massor att lära.
Har en förening en bra organisation, en trygghet att falla tillbaka på, så kommer spelare att söka sig dit. Inte ens när man entledigade Anders så påverkar det föreningen. Man hade ett mål, man var stark i situationen.
Jag ska inte påstå att vi ens är i närheten av Skellefteås arbete, men vi har något på gång. Jag jobbar väldigt nära inpå den ungdomssatsning Timrå IK bedriver och jag måste säga att jag gillar det jag ser. Det var längesedan det jobbades så målinriktat som det görs just nu. Därför är det lite synd att A-laget inte förmår att knyta ihop säcken. Vad det verkar räcker inte laget till och att åka ut nu är väldigt olyckligt. Det innebär i så fall en total sanering av ekonomin, något som påbörjats, men som måste stramas åt ytterligare med en degradering.
Hade vi klarat av detta är och dess stålbad så tror jag att det vänt. Nu verkar det som att vi tillslut inte mäktar med en nästan omöjlig uppgift. Jag hoppas att det för något gott med sig även om det känns som att någon satt en dolk i ryggen.
Men vi kommer igen, var så säker. Det andas hockeykultur i Timrå, den tar ingen ifrån oss.