Ambroo: Väl talat!
Det har varit 13 roliga - nåja, nästan alla - säsonger. Längre än vad jag först trodde.
Nu hoppas jag att jag någon gång i mitt liv tillsammans med mina två barn får vara med om att Timrå tar klivet upp. Så att jag, precis som min far, får säga; jag minns hur det var förra gången vi spelade i ES.
Annars har jag mina tankar och fokus på flugfisket. Det gör att man glömmer bort Timrå och det totala jävla mörkret ganska hastigt. Jag har sett fram emot att få en ny flugrulle på posten med större spänning än jag kännt vid någon match Timrå lirat i år. Och det säger en del om engagemanget... Dött.
Vi hade visserligen förlorat otroligt bittert i en sjunde och avgörande kvart mot Modo, i den kanske bästa slutspelsserien någonsin, men realistiska funderingar om en närstående final och ett SM-guld glödde. Vi fick omgående vår revansch på våra länsgrannar säsongen därpå och nu var det nära. Det som sen följde i semin och 3-1 i matcher mot HV talade för sig självt... Sen då?
Mörker, mörker och åter mörker - totalt jävla mörker. Nu har vi dock "äntligen" landat fast något ljus går inte att skåda. Ni som tycker att det är lika bra att börja om, gör det ni. Själv tänker jag ta en lång och välbehövlig vila från det här. Jag orkar helt enkelt inte längre. Kärleken har tagit ut sin rätt. Jag är helt färdig, såväl psykiskt som fysiskt.
På återseende alla vänner och fiender, och kom ihåg; Alltid rött, alltid rätt! www.youtube.com/watch?v=AKmDJMfWwOw&feature=youtube_gdata_player
Redigerad kommentar