SAIK är de mest värdiga mästarna på år och dagar. Vi hade kunnat vara det t ex 2007, men vi hade marginalerna emot oss i... kvarten. Man måste ju komma förbi semin också. Samt finalen. Så jävla nära har vi inte varit trots allt. Och det är jag besviken på. Nu har vi åkt ur utan att ens ha spelat en SM-final. Med de lag vi hade i mitten av 00-talet skulle vi mycket väl ha kunnat göra det, men vi slarvade bort chansen. Jag har svårt för den här losermentaliteten som kännetecknar de flesta av Medelpadslagen. Giffarna spelade stundtals briljant Fotboll i Allsvenskani fjol, men rasade likafullt ur serien och är nu totalt kassa i superettan. Dragons har förvisso vunnit SM-guld ett par gånger, men förlorade i kväll första finalen trots hemmaplan och klar serieseger. Granlo hade chansen att slå ut Storvreta i kvarten, men föll trots ledningar på bortaplan i den avgörande matchen. Det är svårt att komma från Medelpad. Vi är förlorare allt sedan födseln. Ett tungt ok att bära. Vi lär oss den hårda vägen. Framgångar är sällsynta. Vi är dömda till att lida många svåra kval. Fy fan...
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Redigerad kommentar
Redigerad kommentar